Vi slutade aldrig att hoppas, men nu har beskedet till sist nått oss. Riksdagsledamoten Johnny Munkhammar (M), 37 år gammal, har förlorat sin tappra kamp mot cancern.
Jag lärde känna Johnny under gymnasieåren. Vi gick i samma klass från dag ett. Där jag var en strulig tonåring som till slut fick lämna Säveskolan i förtid var Johnny på många sätt klassens ljus, inte minst i de samhällsorienterande ämnena.
Vid en annan terminsstart drygt 20 år senare kunde jag konstatera att Johnny och jag hade blivit kolleger i riksdagen. På ytan likartade levnadsöden, men ändå inte. Där jag i mångt och mycket hade stannat hemma på Gotland och skrev i mina ögon aldrig så viktiga insändare till GA och GT, där hade Johnny blivit en flitig och erkänd skribent i Financial Times och Wall Street Journal.
Johnny skrev om, och brann för, liberaliseringar av förstelnade samhällsordningar som hämmar människor. Han blev aldrig nöjd, men var obotligt nyfiken och optimistisk. Om Sverige hade han mycket att säga. Orsakssammanhangen till Sveriges framgång alltsedan 1990-talskrisen var huvudtemat när han uttalade sig i internationell press.
Kring just detta tema höll han även ett seminarium i riksdagen i våras; "Varför går det bra för Sverige?"
Starkt påverkad av sin sjukdom, som bland annat försvårade hans andning, gav han ändå en lysande prestation i sin förslagsiver och reformagenda.
Johnny Munkhammar var aktiv in i det sista. I fredags hade han en debattartikel i Expressen, tillsammans med finansminister Anders Borg.
Av allt denne mångsidige man har skrivit torde ändå hans egenhändigt författade barnbok "Skuggan och det mystiska dokumentet" spela störst roll. Förhoppningsvis kan denna bok bli en vacker hågkomst för hans familj. Johnny Munkhammar efterlämnar hustrun Linda och två döttrar, tre respektive sex år gamla.