Den här veckan på på Gotland är av någon anledning en "Stockholmsvecka". Ja, åtminstone i delar av Visby. Under delar av dygnet. Bland delar av de tillfälliga besökarna.
Men ordet på stan är att veckan är i avtagande. Det skummar inte längre lika mycket i vaskarna av utslagen champagne. Trängseln på det kommunala kallbadhuset är inte längre lika total. Festandet är inte lika festligt som för några år sedan.
Det är kanske lika bra, det. De näringsidkare som inte tillhör veckoklientelets självklara besöksmål har tidigare klagat över att deras viktigaste kundgrupper skräms bort. Stockholmsveckan har inte bara varit sämre än exempelvis Almedalsveckan. Den har varit sämre än en ordinär sommarvecka.
När Stockholmsveckans intensitet sjunker, ja då verkar det som de flesta krogarnas affärer får en skjuts i en positiv riktning.
Jag har inget emot att Visby har rykte om sig att vara en stad med ett aktivt nattliv. Så länge det sker under ansvarsfulla former ser jag gärna att hugade uteställen får möjlighet att ha öppet längre, så att man slipper det där brölande kosläppet vid två på natten. Valfrihet by night, så att säga.
Men jag ser inte stort värde i att ett extra hektiskt festande ska koncentreras till en enda lössläppt vecka – som dessutom får sitt namn av en helt annan stad.
Därför har jag inget emot om en alltmer avslagen Stockholmsvecka stillsamt vaskar sig själv så att vi kan få en lång, festlig Gotlandssommar som är lika välkomnande för alla, oavsett om de anser att fem på morgonen är en lämplig tid att lägga sig eller om det är då det är dags att kliva upp.