LIBERAL KOMMENTAR
Vid den här tiden ifjol utfärdade Skolverkets generaldirektör Anna Ekström en förordning om kyrkans roll under svenska skolavslutningar. Det var de första riktlinjerna och de skrevs när Jan Björklund (FP) var chef på utbildningsdepartementet. Alla rektorer försökte då slå in på den utstakade vägen, var och en i sin skola. Och det visade sig vålla viss huvudbry.
För hur ska man tolka att skolavslutningar får hållas i kyrkan, så länge all form av förkunnelse är bannlyst? Eller att en präst får närvara, men inte förmedla ett religiöst budskap?
Att eleverna inte ska behöva rabbla trosbekännelsen eller knäppa sina händer i en gemensam bön är en sak, men hur är det med att sjunga psalmer som ”Nu tändas tusen juleljus” – eller bevittna ett julspel? Får prästen återberätta Julevangeliet? Får kantorn spela ”När juldagsmorgon glimmar” på orgel?
För att bringa klarhet i frågan tillsatte Herrens ängel – förlåt, utbildningsminister Jan Björklund – en utredning, vars teser förkunnades i måndagens Svenska Dagbladet. Budskapet var tydligt: Regeringen föreslår en ändring i Skollagen som gör det tydligare att ”skolavslutningar får vara i kyrkan och att psalmer får sjungas”. Vidare fastslogs att präster ska få läsa ur Bibeln, men att det ska vara frivilligt för eleverna att delta.
Korrigeringen och förtydligandena är välkomna. Skolan ska inte tvinga på minderåriga en viss tro och religionsundervisningen kan med fördel förbättras på flera håll i landet.
Däremot blir det fånigt att hålla samlingar i Guds hus, om besöket inte sätts i sin religiösa och kulturella kontext. Då bör julavslutningen i stället hållas i skolans aula eller idrottshall, ett val det för övrigt står rektorerna helt fritt att göra.