LIBERAL ASPEKT
Miljöpartiets före detta språkrör Märta Stenevi har skrivit en bok om hur hon mobbades och blev utfryst. Det är bra att hon gör upp med MP:s tystnadskultur. Samtidigt ligger högst troligt en del av skulden för kaoset hos henne själv.
Märta Stenevis sista tid som språkrör för Miljöpartiet var fruktansvärd. Hon levde enligt egen utsaga i en bubbla av ångest, mobbning och utfrysning och det fanns inte någon som backade upp henne eller lyssnade på vad hon hade att säga. När kritiken mot hennes sätt att hantera sin personal via anonyma läckor hamnade i media, och svarta rubriker skrek ut att hon hade “en toxisk ledarstil” gick det så långt att hon fick självmordstankar.
Efter sommaren lämnar Stenevi riksdagen och häromdagen släpptes boken “Andas. Överlev” (Forum 2025) där hon skildrar sitt liv i politiken och framförallt den situation som gjorde att hon klev av som ledare för de gröna. I en intervju i Dagens Nyheter berättar Märta Stenevi om hur hon periodvis tappade verklighetsuppfattningen: “Jag var osäker på vad jag upplevde. Vad som var sant och falskt. På kontoret bemöttes jag som att jag hade gjort något jättehemskt” (DN 13/5).
Exemplen på hur den sjuka arbetsmiljön drabbar Stenevi radas upp ett efter ett. Stenevis offerkofta skulle nå en topplacering i tävlingen “Sveriges största offerkofta”, om det nu fanns en sådan. Och det hon upplevt är tveklöst vidrigt. Inte minst att bli anklagad utan att förstå vad hon egentligen har gjort. Så ska ingen behandlas. Men samtidigt verkar det inte finnas, inte ens så här i backspegeln, någon sorts självrannsakan eller tankar om vad det var som gjorde att flera personer på MP:s kansli uppenbarligen mådde rejält dåligt av hennes agerande.
En kollega som uttalade sig när kaoset runt Stenevi pågick sade: “Hon detaljstyr saker och blir sedan kränkt om hon inte får sin vilja igenom” (SvD 17/11 -23). Ett stort antal vittnesmål från partikansliet berättar om hårda kritiska sms till medarbetare, passiv aggressivitet och oväntade utskällningar. Även i ett läge då det inom ett parti pågår falangstrider eller finns personliga aversioner på toppnivå, är det ytterst sällan som facket agerar så kraftigt som i fallet Märta Stenevi. Det är inte utan att man hade velat läsa en bok skriven av de medarbetare som enligt Saco och Vision upplevde ett ”stort lidande”. Men det kommer vi aldrig att få göra.
Stenevi är en kompetent person med bred erfarenhet. Hon kommer att landa på fötterna. Men hennes bok bör läsas som ett varnande exempel både för partier och andra arbetsgivare om hur illa det kan gå, för alla parter, om man å en sidan (vilket Stenevi pekar på och varnar för) underhåller en tystnadskultur och det är otydligt var människors mandat börjar och slutar. Lika problematiskt är det dock om man anställer chefer med ett omvittnat behov av att detaljstyra som inte lyssnar på sina medarbetare.