Så kom då den vemodiga dagen när strandfilten ska tvättas och stuvas undan till nästa sommar. Den är lite sliten och borde ersättas med en ny med fräscha färger, men man gör sig inte av med en kär gammal vän hur som helst.
Mycket minnen av soliga stranddagar finns i den urblekta blåvita filten. Så den får hänga med nästa sommar igen. För även om det blir en del fina soliga höstdagar är det bara att inse verkligheten, strandlivet är över för den här säsongen. Men trots att den 15 september passerats, så får shortsen allt hänga med ett tag till.
Efter allt ståhej i Bunge lanserar nu Nordkalk planerna på en ekonomisk fond för att återföra en del av kalkvinsten till Gotland. En bra idé som nu prisas av de gotländska politikerna, bara synd att de inte drivit frågan för längesedan. Mycket pengar som försvunnit bort över vattnet.
Men det är inte bara pengar som bör fonderas, utan också sten. Den framtida tillgången på grus är nämligen en intressant fråga som ofta glöms bort i debatten.
Nästan allt naturgrus är skyddat, så man krossar istället kalksten och berg till grus. Alternativet till att hela tiden öppna nya täkter och skapa för all framtid oläkbara sår i naturen, vore att hushålla med det som finns i till exempel Storugns och hos Cementa.
Istället för att bara skeppa iväg all sten skulle en viss procent undantas till det gotländska byggbehovet av vägar och till betong. Genom att avstå en del av sin brytningsbara sten kunde de stora aktörerna på norr som en snygg gest "betala tillbaka" lite till Gotland.
I framtiden blir det akut brist på grus och import från fastlandet nödvändig, vilket kommer att påverka de redan höga byggkostnaderna ännu mer.
I förrgår kom besked att HD i vissa delar beviljar prövningstillstånd angående kalkbrytningen i Bunge. Om det i slutändan skulle bli ett för vattnet negativt besked - alltså ett ja till brytning - finns det en delikat fråga som är grundförutsättningen för öppnandet av brottet: Vem åtar sig uppdraget att avverka i Ojnareskogen?
Har svårt att tro att bondeägda Mellanskog vill solka ner sin miljöpolicy och sitt varumärke ytterligare. Samma sak gäller säkerligen även för andra skogsentreprenörer på Gotland och fastlandet. Återstår utländska bemanningsföretag, allt går ju att köpa för pengar.
I förra veckan hade den gotländska miljöprofilen Wolfgang Brunner ett intressant inlägg på Folkbladets sida om bland annat nyttan av trähus och det framtida hållbara samhället.
I Sverige finns det sedan gammalt stolta trähustraditioner. Under lång tid var trä i stort sett det enda byggmaterialet. När sedan betongen i modern tid gjorde sitt intåg försvann byggandet av trähus nästan helt, bortsett från villor och fritidshus. De senaste åren har dock intresset för användandet av trä som byggmaterial i flerfamiljshus och offentliga byggnader sakta ökat och de två knäckfrågorna brandrisker och ljudisolering är lösta.
Ur miljösynpunkt är trä oslagbart och det är vårt enda förnyelsebara byggnadsmaterial. Dessutom binder växande skog koldioxid genom fotosyntesen och det bidrar starkt till att minska växthuseffekten.