En Stefan, en Sven-Erik, en Mikael och en Leif.
Och så en Carin.
När man studerar den nya laguppställningen i S-toppskiktet slår det en att det verkar vara svårt att komma fram i Socialdemokratiska arbetarpartiet om han inte har, eller har möjlighet att anlägga, skägg. Något som är konstigt eftersom man länge haft en stark kvinnorörelse inom partiet.
Lika många starka kvinnor som män torde ha börjat sin fostran i facket eller SSU men ingen når fram när nedlagd flit ska krönas med ett toppuppdrag. Då finns bara kompetensen kvar, det vill säga männen.
Kvinnoperspektivet är särskilt intressant med tanke på att Stefan Löfven tills i dag företrädde LO:s näst största fackförbund, IF Metall, som haft en ganska hög svansföring emot kollektiva och solidariska satsningar för att lyfta LO:s största fackförbunds skamligt låga lönenivåer, nämligen Kommunals.
Man var inte emot att jobba för en höjning av kvinnors löner, men inte just genom den här modellen, det skulle göras på ett annat sätt. Hört den förut?
Stefan Löfven är också varm kärnkraftsförespråkare. Något som kanske är ett måste som Metall-ordförande men det blir ändå svårt att tvätta bort kärnkraftskrameriet från Socialdemokraternas partiledarroll.
Men sammantaget verkar han vara ett tryggt och säkert kort. Stabil.
Stort stöd i leden, till och med Kommunal gick i går ut direkt och gav sitt helhjärtade stöd.
Löfvens korta framträdande vid presskonferensen i går gav ett förtroendefullt intryck helt utan tendenser till den hybris man ganska snabbt kunde skönja hos hans föregångare.
Om inget grävs fram ur nån garderob och om grodorna inte hoppar lika lätt ur Löfvens mun som ur Juholts så borde lösningen vara hållbar.
Stefan Löfven har axlat en gigantisk börda, när partiet närmar sig 20-procentsgränsen i opinionsmätningarna är det lång uppförsbacke. Dels att bygga sitt eget förtroende, dels att återskapa nån sorts socialdemokratisk politik som bottnar i 2000-talet.
En ganska stor uppgift för en person vars första politiska förtroendeuppdrag i livet blir att bli partiledare (!).
Till det positiva kan läggas att förväntningarna i dagsläget inte är högre än att han ska göra bättre ifrån sig än sin företrädare.
Det borde han fixa på en förmiddag.