Valet 2010 fick Vänsterpartiet 5,6 procent av rösterna, ett ganska väntat valresultat. Med Jonas Sjöstedt (V) som partiledare har partiet på senare tid blivit bättre på att mopsa upp sig och ställa krav, vilket lär bli problematiskt för Socialdemokraternas Stefan Löfven (S) att förhålla sig till ju närmre valet kommer. Oavsett om Löfven vill det eller inte är en socialdemokratisk regering beroende av V.
I flera aktuella mätningar har Vänsterpartiet hamnat på mellan 7-8 procent, vilket får ses som ett starkt resultat för ett så pass perifert politiskt parti. En förklaring till detta är frågan om vinster i välfärden, där Sjöstedt har varit duktig på att fånga upp en opinion som i mångt och mycket bygger på några ytterst negativa exempel som publicerats i kvällspressen, varav vissa i efterhands bevisats vara överdrivna eller till och med felaktiga. Men när artikeln väl är läst är det svårt att gottgöra det hela med en rättelse. Skadan är redan skedd.
Det märks tydligt att vänsterledaren förstår att budskapet går hem. I en intervju med tidningen Dagens Arena (19/5) blir han tillfrågad om hur han ser på att vissa företag har varnat sina anställda från att rösta fram en rödgrön regering, däribland hamburgerkedjan Max och friskolekoncernen Fria Läroverken.
Max varnade sina anställda för att både S och V vill se en höjning av restaurangmomsen, något som skulle slå hårt mot verksamheten. Anders Hultin, VD för Fria Läroverken, skrev att V hotar jobben inom friskolorna. Man kan diskutera huruvida metoden att varna sina anställda är lämplig, men det är en fullt rimlig konsekvensanalys av de båda företagen.
Företagarnas rädsla kommenterar han på följande sätt: ”Hade jag varit dem hade jag sålt nu. Det är ett marknadstips”. Han menar att det är dags att tänka på en ”exit”. Uttalandena är hårda och tillspetsade men i sig inte särskilt förvånande, utan en del av Sjöstedts opinionsbildning.
I praktiken skulle det innebära slutet för den stora majoriteten av privat drivna verksamheter inom välfärdssektorn. Oavsett hur Sjöstedt väljer att lägga upp det så är det ytterst få som törs driva en verksamhet inom denna sektor utan möjlighet att göra vinst. Risken att göra förlust kvarstår nämligen oavsett om vinsterna förbjuds. Att endast den offentliga sektorn driver denna typ av verksamhet har Sjöstedt ingenting emot.
Att Löfven har förstått att denna fråga inte fungerar att gå till val på är förståeligt. Att se till att hundratusentals människor förlorar sitt arbete är ingenting man vill tala högt om som det största oppositionsalternativet. Men det spelar i praktiken ingen roll. Om V ska ge sitt stöd till Löfven kommer Sjöstedt inte backa från detta krav, vilket Löfven givetvis är medveten om. Därför bär han också ansvaret om detta blir verklighet.