När jag läser om hur våldtäkter används som vapen i krig blir jag rosenrasande. Och när jag läser om när kvinnorna erövrar typiskt mansdominerade yrken och i kraft av sin överlägsna utbildning och förmåga tar över som domare och läkare blir jag otroligt glad. Liksom jag blir glad när av män förtyckta kvinnor börjar studera på komvux och upptäcker att de är jätteduktiga och kan. Och om inte mannen anpassar sig, skiljer sig och börjar ett nytt liv som en stark kvinna med stort självförtroende.
Även om vi har mycket att bearbeta, så har vi kommit långt i jämställdhet i Sverige. Men det är en ständigt pågående kamp för synen, att män och kvinnor är lika mycket värda och ska ha samma lön för samma arbete. Ibland är det fart på jämställdhetskampen och ibland bromsas den upp av bakslag. Uppenbarligen har ökande arbetslöshet gett plats för ett hemmafruideal för de som har råd med det. Å andra sidan är kvinnors förvärvsfrekvens idag hög. 74 procent av de gifta kvinnorna jobbar idag. Så var det inte på 1960-talet.
Det arbetsliv kvinnorna dominerar i, är jämfört med männens yrken, lågbetalda och det är kvinnorna som har deltider, inte männen. Trots att många deltidsarbetande kvinnor vill ha heltid, kan de inte få det. Och det är kvinnorna i vården, handeln och hotell och restaurang som jobbar på de mest obekväma arbetstiderna dygnet runt. Medan de flesta män har heltid och dagtid.
På Gotland kan vi glädja oss åt att några nya starka kvinnor börjar ta plats i politiken. Hanna Westerén, Janica Sörestedt och Meit Fohlin kommer vi att höra av de kommande åren. Och vi kan glädja oss åt en stark och kompetent kvinna som landshövding, liksom ett ökande antal kvinnor som framgångsrika företagare på ön.
På Kvinnodagen är kvinnorna i fokus. Men lika viktigt är det att få männen att inse hur mycket bättre världen blir för alla, om vi gemensamt jobbar hårt för en mer jämställd tillvaro. Det goda samhället bygger vi med en stor andel jämställdhet tillsammans med det gemensamma ansvarstagandet och jämlikheten.