Gårdagens centerledare gör det inte lätt för dagens. Annie Lööf har överhuvudtaget fått en tuff start som partiledare. Jag var en av dem som tyckte att hon var den bästa kandidaten, men kanske kom upphöjelsen ändå lite för tidigt. Nu försöker hon, i kamp med ett motigt opinionsläge, rädda partiet kvar i Europaparlamentet. En förpostfäktning inför matchen med fyraprocentsspärren i riksdagsvalet i september.
Då drabbas hon först av Maud Olofssons vägran att infinna sig i KU för att svara på frågor om Nuonaffären, och sedan när samma Maud Olofsson gör ett fullständigt förödande magplask i Aktuellt.
Åtta gånger vägrade hon svara på om hon informerat Fredrik Reinfeldt om Nuonaffären. Man behövde inte vara centerpartist för att famla efter en skämskudde att begrava ansiktet i.
Hur tänkte hon egentligen? Rimligen måste hon ha varit förberedd på att frågan skulle komma. Det är ett dåligt beslut att inte svara på den, liksom det var ett dåligt beslut att inte hörsamma KU:s kallelse. Men om hon ändå bestämt sig för att inte svara – vad i hela friden gjorde hon i så fall i Akuellts studio? Varför vägra ett framträdande framför KU, men tacka ja till ett framträdande i TV som inte kunde bli annat än förnedrande under förutsättningarna.