Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Idag inleder socialdemokraternas ungdomsförbund SSU sin kongress i Örebro. Det är ett slaget förbund som samlas, knuffat ur sadeln av förlusten i riksdagsvalet och en rad skandaler. Utöver SSU-basen Anna Sjödins uppmärksammade gripande och åtal, har det bara under den senaste veckan uppdagats ännu mer fiffel med medlemssiffror, falska studiecirklar och föreningsbidrag. En ljusskygg verksamhet där en av kandidaterna till att bli förbundsordförande, Laila Naraghi, misstänks vara inblandad. Att Ekoroteln har förhört henne går inte att tolka på något annat vis. Lägg därtill en smutsig valkamp mellan Naraghi och den andra kandidaten, Jytte Guteland, som har präglats mer av personliga maktambitioner än en vilja att hela förbundet. Är detta verkligen ungdomsrörelsen till det socialdemokratiska parti som har ambitionen att få leda landet igen? Man kan knappt tro sina öron. SSU:arnas tarvliga beteende ökar knappast förtroendet för socialdemokratin. Tvärtom ger det en påminnelse om rörelsens värsta sidor. Arrogansen, tron att socialdemokrater står över lagen, deras ständiga maktbegär. Mona Sahlin har gjort sitt bästa för att visa upp en trevligare bild av sitt parti, men genom ungdomsförbundets handlingar raseras det arbetet i ett enda slag. Man ska förresten inte glömma att Sahlin själv, liksom många andra s-toppar, har ett djupt engagemang i SSU bakom sig. Och en internkultur präglad av fulspel, fiffel och båg är ingenting som växer fram under en generation - den går i arv. Det är inte bara socialdemokraternas ungdomsförbund som uppför sig illa. Unga moderater och folkpartister har också gjort sig skyldiga till att söka bidrag för medlemmar som inte finns och för aktiviteter som aldrig ägde rum. Samtidigt var det länge sedan en allvarlig skandal inträffade i ett borgerligt förbund. När det gäller SSU tycks det vara värre. Där avlöser skumraskaffärerna varandra. Det borde ge kongressombuden, som sammanstrålar idag, någonting att tänka på. Vilket slags SSU vill de tillhöra? Och vilken ordförandekandidat speglar bäst det förbundet? Det är hög tid att ge organisationen en uppryckning. Dagens s-ungdomsförbund drar inte bara arbetarrörelsen, utan även politiken i allmänhet, i smutsen. Politiskt engagemang bör inte handla om egenvinning, utan måste präglas av ädlare värden. Lyckas man städa upp i SSU kanske människor dessutom kan börja återfå förtroendet för socialdemokraterna. Huruvida det är någonting bra, är en annan fråga.
