Sport, val och giriga direktörer
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I år är det också fler matcher än någonsin och man kan hoppas på gastkramande nätter med förlängningar och straffsparkar, som när Ravelli tog straffen i USA-VM den heta sommaren 1994 mot Rumänien. Eller varför inte avgörandet 1982 när Tyskland slog ut Frankrike.
Fotboll och friidrott
Fotboll - om det går bra för Sverige - kan bli en riktig glädjekick i sommar. Men det är inte bara fotboll i sommar. Innan valthrillern i september har vi också EM i friidrott i Göteborg på Ullevi.
Den här gången - till skillnad från VM i Götet år 1995 - finns alla förutsättningar att få ett antal svenskar i huvudrollerna. 1995 blev vi medaljlösa.
Nu i får vi nog gå tillbaka till EM i Stockholm 1958 för att hitta en jämförelse. Den gången tog vi så där en fem, sex medaljer och den nivån ligger klart inom räckhåll också denna sommar.
Så drar valrörelsen igång. Den ser ut att bli lika rekordjämn som de stora kraftmätningarna mellan Palme och Fälldin 1973 och 1979, då det skilde bara några tusen röster mellan blocken.
Avgörande blir vilken sida som lyckas få upp flest sympatisörer ur sofflocket och in till valurnorna.
Det är väl också så att mobiliserar den ena sidan så ökar aktiviteten också på den andra. Det blir väl bara litet paus från när riksdagen stänger i mitten av juni till det drar igång i Almedalen på Gotland i början på juli. En Almedalssejour som lär bli hetare än på många år.
Statsminister Göran Persson påstod i en ungdomsdebatt härom veckan att han ska snickra på semestern. Men jag undrar om han verkligen hinner hamra i särskilt många spik på sitt nybygge i Torp i Sörmland. Inte långt efter Almedalen rullar valrörelsen igång på allvar.
Mycket jämn valkamp
Den kanske mest ovissa sedan 1973 och 1979. Beroende på regeringens senfärdighet med arbetslöshetsbekämpningen under främst 2005, så blir nu en annars rätt given s-vinst allt annat än given.
Mycket talar nämligen för att valet nu kommer att bli en mycket jämn historia och då lär det nog inte bli så mycket spikat på Torp för en statsminister, som lär behöva ge järnet om han och regeringen ska kunna bli omvald.
Jag skulle inte heller bli direkt förvånad om den fällande domen i första instans för den fibblande tidigare Skandia-bossen Lars-Eric Petersson - symbol för girighetskulturen bland stordirektörer - kan få en viss betydelse i valrörelsen.
Under alla omständigheter finns det goda motiv att välkomna den fällande domen mot förre Skandiachefen Lars-Eric Petersson på två års fängelse för grov trolöshet mot huvudman.
Efter många tidigare frikännanden och överslätanden utslag från våra rättsvårdande myndigheter av toppfigurers olagligheter, dribblerier och girighet tog sig alltså rättssamhället i vårt land till slut till sig av kritiken och statuerade ett exempel.
Det visar att en liten elit av toppdirektörer med ersättningar på fantasinivå inte är helt höjda över alla misstankar och alltid har tillgång till en gräddfil som gör att för just dem råder andra etiska regler än för samhällets alla andra medborgare.
Domen mot förre Skandiadirektören Petersson - även om den nu säkerligen blir överklagad av försvaret - är en värdefull signal till andra som dribblar till sig ersättningar och bonusar som de inte har rätt till.
I bästa fall - när frågan vad det lider är avgjord i HD om kanske ett halvår eller mer - nu visar att det gäller att ta sig i akt. Det finns gränser för också näringslivets bonusdribblande direktörer.
Några år i finkan på en öppen anstalt är inte längre helt osannolik ens för näringslivsdirektörer, som skojar till sig höga bonusersättningar.