Den 6 november ställer Barack Obama upp för omval som USA:s president. Mycket hinner hända på tio månader, både i USA och världspolitiken. Men just nu går det mesta presidentens väg.
Den ekonomiska katastrofen är avvärjd - för den här gången i alla fall. Optimismen ökar både hos företagen och hushållen, och de flesta ekonomiska signalerna på sistone har pekat åt rätt håll. Även om arbetslösheten förblir hög och bostadsmarknaden, som utlöste krisen, ännu inte repat sig.
Obamas popularitet ökar
Obamas popularitetskurva, som gjorde en störtdykning ner mot 45 procent under 2011, har återhämtat sig. Presidenten får nu godkänt av runt hälften av väljarna, vilket inte är dåligt givet utgångsläget.
Obama gynnas också av att hans parti, demokraterna, är populärare än motståndarna, republikanerna som rasat sedan i somras. Till allt detta kommer att det är svårt att besegra en sittande president.
Men Obamas största tillgång i höstens presidentval ser ändå ut att bli den ideologiska splittringen på högerkanten. Högervridningen av de republikanska gräsrötterna har reducerat startfältet, och tvingat dem som ställt upp att dra sig längre åt höger än vad som är nyttigt för att vinna ett allmänt val.
Washington Post beskriver de republikanska kandidaternas politiska positionering som "höger, långt till höger eller ännu längre till höger". Det första primärvalet, i den konservativa jordbruksstaten Iowa, hakade av en av de mest högervridna kandidaterna, Michele Backmann. Möjligen också Texasguvernören Rick Perry, som hamnade långt ner i resultatlistan. I övrigt gav valet inte mycket vägledning.
Konservativ och reaktionär
Det blev i praktiken tre vinnare: Affärsmannen och före detta guvernören i Massachusetts, Mitt Romney, som av sina konservativa belackare skälls för att vara en liberal mormon.
Rick Santorum, före detta senator från Pennsylvania och moralkonservativ och Ron Paul, kongressledamot från Texas och en av den reaktionära Tea Party-rörelsens gudfäder.
De två senare faller troligen bort under våren (om inte Santorum mot förmodan klarar sig bra i liberala New Hampshire och går vidare till South Carolina och Florida under januari).
Det skulle i så fall lämna fältet fritt för Romney och Newt Gingrich, tidigare talman i kongressen. Båda kan bli nog så knepiga motståndare för Obama när republikanerna motvilligt sluter leden i höst, men de har också sina svagheter. Romney ses som en kappvändare, och frågan är vad hans meriter som stenrik affärsman är värda i väljarnas ögon.
Gingrich är en erfaren och smart politiker, men mest känd som den som tvingade fram en tillfällig stängning av federala myndigheter på Clintons tid, något som han brände fingrarna på.
Väljarna lär inte vara piggare på att skära ner federala utgifter denna gång, efter allt vad de upplevt av ekonomisk osäkerhet under senare år.
Obamas problem i valet ser i stället ut att bli mobiliseringen av de väljare som stödde honom 2008: Unga, förstagångsväljare, svarta och spansktalande. De är mindre benägna än rösta över huvudtaget än den vita medelklass som republikanerna framför allt lutar sig mot.
Många känner sig besvikna för att inte mer uppnåtts under Obamas första period, och risken finns att de stannar hemma på valdagen.
Obamas förbättringar
Obamas största utmaning blir att övertyga sina gamla väljargrupper om att mycket faktiskt gjorts för att förbättra situationen för USA:s fattiga och marginaliserade, till exempel sjukvårdsreformen, förbättringar av a-kassan och ökad skydd för de fackliga rättigheterna.
Och att en republikansk valseger kommer att vrida klockan tillbaka för många amerikaner.