Spännande bok om Olof Palme
Den senaste boken om Olof Palme, skriven av Henrik Berggren är spännande, tycker Robert Björkenwall.
Foto: Stefan Lindblom/Scanpix
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Man lär sig mycket om hur Olof Palme, en av Nordens allra främsta politiker, blev den han blev. Goda grundförutsättningar i arv och miljö, absolut. Lillgammal pojke, som högläste Svenska dagbladets ledare för pappa redan som femåring, visade hans goda utgångsläge.
USA-resan avgörande
Avgörande viktigt blev hans stora intresse för litteratur, läsning av moderna författare gav honom språket, retoriken som sedan skulle växa fram och göra honom som briljant skicklig som retoriker.
USA-resan och vistelsen på College i Ohio och hans eget resande kors och tvärs i landet, han mötte folk på alla nivåer. Landet var ju då ännu vidöppet, lifta gick bra, våldet var inte lika utbrett och farligt då.
Han mötte legendarer som bilarbetarfackets Walter Reuther (med skott i axeln efter ett attentatsförsök) på plats på GM:s huvudkontor i Detroit och fick en lektion om hur han beundrade svenska fackföreningar och ville ha vår välfärdsmodell också i USA.
Palme skrev sitt examensarbete på Kenyon College om det amerikanska bilarbetarfacket och väckte stoltheten över "den svenska modellen". Kringflackandet runt i USA:s delstater blev, som Palme skrev, "avgörande för mitt sätt att uppleva händelser". En liftares förpliktelser, skrev han i ett Svenskan-kåseri, var att "hålla med cigaretter och framför allt att vara sällskaplig".
Uppenbart är också att Harry Trumans nederlagstippade valrörelse som vändes till vinst i presidentvalet hösten 1948 tilltalade en Olof Palme, sprungen från en familj som alltid hyllat vilja och handlingskraft. Dessutom lärde sig Palme av amerikanska valrörelsen om språket som viktigt politiskt verktyg.
Resor och retorisk träning
Utan USA och efterföljande år som aktiv studentpolitiker i SFS (1948-52) med massor av internationella kontakter och retorisk träning vete sjutton om Olof Palme hade blivit socialdemokrat. Innan USA-åren 1947-48 hade han ju närmast varit liberal-konservativ med vissa radikalare stråk när det gäller socialförsäkringar och litteratur.
En sådan retoriskt lysande politiker som Olof Palme lär vi nog inte få uppleva igen inom svensk socialdemokrati och sannolikt inte heller för överskådlig tid inom svensk politik.
Och heller inte ett politiskt radarpar, som nestorn Tage Erlander som statsminister och hans adept Olof Palme som den dagliga problemlösaren och samtidigt politiska tänkaren. "Bara den lille får lite tid att tänka", undslapp det ofta från en ibland lite trött Erlander om sitt beroende av sin sekreterare Olof Palme.
Ändå hade Erlander när han 1953 intervjuade Olof Palme för möjlig anställning, i sin dagbok efteråt noterat: "Mycket intelligent, förvisso, men har han den moraliska motståndskraft som behövs hos en politiker?". Erlander såg politik som "det mest moraliska yrket i världen". Men den hårda granskningen visade samtidigt hur tidigt Erlander såg Palme som ett politikerämne.
Själv minns jag hur trött och askgrå han var efter socialdemokraternas valseger i september 1985. Ändå orkade han dagen efter hålla ett utmärkt tal till om varför partiet vann det valet igen. Som bekant blev det ju dessutom hans sista valrörelse innan mordet på honom kom en kall februarinatt ett halvår senare.
Detta var bara några axplock ur en väldigt rik bok där jag dessutom ännu har några hundra sidors spännande omläsning kvar att genomföra! Henrik Berggrens biografi är på alla sätt ett suveränt arbete, väl underbyggd, spännande och stilistiskt utmärkt skriven. Cirka 700 sidor text känns alls icke som en börda att ta sig igenom. Alls icke.