Regniga, snöiga eller riktigt lata dagar är det en sak jag saknar från den lägenhet i Solna som jag lämnade när jag flyttade till Gotland. Sopnedkastet. En modernitet som blivit högst omodern.
Jag saknar dock inte de tillfällen då systemet överbelastades så att man på min tredje våning (av sju) hälsades av ett överfullt sopschakt när man öppnade luckan. Sopor som slängts från en högre nivå, men aldrig nått soprummet på bottenvåningen.
Gotland förväntar sig och kräver en mer samvetsgrann sophantering av sina medborgare. Det har jag förståelse för. Även om jag fortfarande inte riktigt har fått kläm på hur man ska organisera sopsorteringen i en lägenhet, så att man får plats med alla olika sorter på en rimlig yta. Som under diskbänken till exempel.
Mellanlagringen av sopor som ska ut till soprummet tenderar tyvärr fortfarande att breda ut sig till ytor där jag egentligen inte vill ha dem.
Man kan tycka att allt det arbete som gotlänningarna lägger ner på sina sopor på något sätt skulle räknas oss till godo. På fler sätt än som ett gott samvete.
Vi bidrar ju trots allt till att skapa återvinningsbara fraktioner av plast och papper med mera – och komposterbara sopor som kan bli värdefull biogas – och en mindre mängd osorterade sopor är vanskligare att hantera.
Men Gotlands sophantering är den dyraste i landet för medborgarna, om man jämför med andra kommuner, enligt en ny rapport från Villaägarnas riksförbund. Ja, för ett hushåll på Gotland är sophanteringen exempelvis mer än fem gånger dyrare (5 419 kronor per år) än för ett hushåll i Storfors (1 009 kronor).
Man kan ju få ner sin soptaxa på Gotland, jämfört med den som används i Villaägarnas rapport. Man kan exempelvis sortera så väl att man kan lämna betydligt mindre sopor än vad Villaägarna räknat med (26 kilo avfall varannan vecka), eftersom den rörliga delen i Gotlands soptaxa är viktberoende.
Dessutom har Villaägarna räknat med ett hushåll som lämnar blandade sopor i ett 190-literskärl. Det är betydligt dyrare på Gotland, än om man lämnar sopor uppdelade på kompost och brännbart. Både vad det gäller hämtningsavgiften och den viktbaserade behandlingsavgiften.
I Villaägarnas exempel lämnar man 26 kilo sopor vid 26 tillfällen i ett 190-literskärl med blandade sopor. Det blir en grundavgift på 911 kronor, en hämtningsavgift på 2 615 kronor och en behandlingsavgift på 26X26X2,80 kronor vilket är lika med 1 892:80. Totalt blir det 5 419 kronor.
Om man istället lämnar 20 kilo sopor varannan vecka, i två olika 140-literskärl för kompost och brännbart, så blir det rätt mycket billigare. Grundavgiften blir fortfarande 911 kronor, den årliga hämtningsavgiften 905 kronor. Och den viktbaserade behandlingsavgiften blir 20X26X2,24 kronor, vilket är lika med 1 164:80. Då kommer man ner i en årlig totalkostnad om 2 981 kronor.
Det är klart att det kan vara bra att man kan påverka sin soptaxa, så länge det inte leder till att många börjar dumpa sopor där de inte hör hemma. Men även hushåll som lyckas hålla ned mängden sopor genom god sortering – och delar upp de sopor de lämnar i kompost och brännbart – betalar en förhållandevis hög taxa på Gotland.
Hushållet i det andra exemplet ovan, som lyckas komma ner i en årlig avgift strax under 3 000, kvalar fortfarande nästan i en på en tio-i-topp-plats, om man jämför med andra kommuners soptaxor för hushåll som lämnar betydligt mer sopor och dessutom inte uppdelade i kompost och brännbart.