Sedan i torsdags, 14 juli, styrs Sverige av sommarregeringen. Med växlande besättning har den sitt sista sammanträde torsdag 11 augusti.
Förhoppningsvis händer det inget oförutsett, så att alliansens och oppositionens ledare kan vila upp sig.
Men lita på att de och deras politruker tänker. För om det första arbetsåret efter valet i fjol handlade väldigt mycket om att hantera en omtumlande ny situation både för regeringen och oppositionen så gäller det att från i höst grundlägga en valseger 2014.
Alliansregeringens två stora publikdragande tillgångar har i flera år varit Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Men ska man tro Thomas Bodström, tidigare justitieminister och riksdagsman (S) i boken "Makten, myglet och politiken" verkar det vara så att väljarna tröttnar på att tycka om politiker.
Bodström menar att han själv upplevde detta. Han upplevde ren fientlighet från sina kolleger i riksdagshuset . Så han fick nog, tills vidare i alla fall.
Efter valet har Socialdemokraterna fortsatt uppträda som om kamrater är något man kan ha eller mista. Även nye ledaren Håkan Juholt har kritiserats för hur och vilka han utser att företräda partiet.
Även alliansens partier har sina personstrider. Men det märks en helt annan vilja att vårda varumärket, samarbetsförmåga, och den fördel man har i radarparet Reinfeldt-Borg.
Minns den oro som uppstod när Anders Borg inför valet i fjol uppfattades avisera sort från politiken i händelse av en valförlust, genom att inte söka en reträttplats i riksdagen.
Det är emellertid klart att det inte räcker med stabilitet. Det behövs även förnyelse.
Det sker, på ett sätt, när Centern utser ny partiledare. Även om skiftet blir så smidigt som förutsett innebär nya ansikten ökad uppmärksamhet.
Men viktigare är nog en mera offensiv och optimistisk attityden till det sedan valet betydligt mer mödosamma arbetet med att förverkliga en politik som är i grunden bra.
"Politik är det möjligas konst" - ungefär så sa den tyske järnkanslern Otto von Bismarck. Regeringen tillönskas framöver gott mod och gott humör att göra det som är möjligt, med tanke på det parlamentariska läget. Då visar man förmåga att ta ansvar inför väljarna.
För regeringen Reinfeldt har det ju inte så väl beställt som Förenade kungadömets drottning Elizabeth, hon som i det årliga trontalet meddelar vad "min regering" vill göra, medan hennes "synnerligen lojala opposition" lyssnar.