Tanken på en semester i en fullbelagd villavagn omgiven av närbelägna grannar – det ger mig kalla kårar. Jag skulle hellre tillbringa en vecka i fängelse, så länge jag fick en egen cell.
Men det finns ju andra som inte har lika stort behov en privat sfär. Villavagnarna har varit ett attraktivt alternativ för många. Ett alternativ som nu verkar vara på väg att försvinna. In i solnedgången i en båt på väg västerut.
Det är ofta just när Region Gotland vill vara näringslivstillvänd och tillmötesgående som det går som mest snett.
Så var det med Snäcks camping, med det avtal som tecknades och de löften som gavs 2003.
Så var det med Flextronicshuset i Visby. Harry Carlsson och Kenneth Carlzon köpte fastigheten för nio år sedan, med löften från politiken om ett smidigt bemötande från byggnadsnämndens och kommunens sida. Här skulle det bli galleria! Men det blev många år av strul, istället.
Så var det med Östersol, en gåva till ett lokalt utvecklingsbolag som stötte på legala hinder. Och båtfabriken som förvärvades och båttillverkningen som ändå förlorades.
Det finns många fler exempel än så att dra upp. Men Regionens trassliga förhållande med näringslivet slutar inte med dessa affärer.
Man har exempelvis försökt skaffa sig en bättre relation med näringslivet. Med Tillväxt Gotland försökte Regionen själv bidra till att bygga (och finansiera) en motpart som man skulle kunna samtala och samverka med. Men det blev fel i alla fall.
Tillväxt Gotland har hittat en plats i tillvaron sedan dess. Men det är ju inte den näringslivsrepresentant som Regionens företrädare en gång drömde åt sig. Och det tog några år innan de ville inse det.
En av förklaringarna till att Gotlands företagsklimat rankas så illa kan vara att det är lite för mycket som jag föreställer mig en vistelse i en villavagn. Det ska vara lite för trevligt, lite för nära och lite väl gränslöst och intimt. Och det är inte läge att sticka ut. Men när det går snett så börjar föräldrarna bråka och barnen får sitta emellan.