Jag som ateist varken vill eller kan tala om Ramadan med samma kunskap som de muslimer som firar högtiden.
På samma sätt firar inte alla muslimer Ramadan på samma sätt, då muslimer inte är en grupp utan människor som har en mängd olika trosinriktningar. Vissa börjar idag att fasta, andra skänker några extra tankar till fattiga och utsatta och många gör kanske inget särskilt.
Våra fördomar är inte sanningar
En vanlig fördom om Ramadan är att de som fastar avstår ifrån mat på dagen och frossar hela natten. ”Muslimska kvinnor lagar mat hela dagarna under Ramadan och efter mörkrets inbrott är det fest”, fick vi lära oss i en skolbok i årskurs 4. Inte bara Sverigedemokrater har fördomar om muslimer.
Andra fördomar som muslimer som firar Ramadan får bemöta är hur de klarar att inte äta på en hel månad, samt varför sjuka barn tvingas att fasta, något som förstås inte alls stämmer. Fördomar baserade på okunskap och ibland en vilja att måla en negativ bild av muslimer.
Närmare Gud
När jag frågar en av mina vänner som har konverterat ifrån kristen till muslim menar hon att Ramadan helt enkelt är en månad av andlig vila och en närmare relation med Gud.
Jag gillar inte att mäta människor efter måttstocken svenskhet, däremot kan vi knappast förneka att bor du i Sverige har du också rätt att räkna Sverige som ditt land. Ramadan och andra högtider som utövas i Sverige hör hemma här lika mycket som högtider som jul och påsk!
När Ramadan nämns som om en högtid skulle kunna vara ett hot mot Sverige är det viktigt att se det som finns mellan raderna. För en person som jag, som är kritisk mot religion är det viktigt att aldrig falla i fällan att ifrågasätta människors rätt till sin religion och sina högtider. Med den högerextremism som finns idag mäts muslimer dessutom med hårdare måttstock än andra religiösa.
Frågan är inte om Ramadan eller andra högtider är ett hot mot “den etniskt svenska kulturen”. Frågan är hur mycket mer strukturell rasism tål Sverige?
Rasismen i oss själva
Jag vill vara med och bidra till ett samhälle där alla medborgare och alla medborgares barnbarn får samma förutsättningar. När vi avfärdar rasism med något som bara finns där borta, bland anhängare till Sverigedemokrater, så glömmer vi rasismen inom oss själva.
Vi behöver en debatt som problematiserar de fördomar och myter som passivt lägger sig som en dimma kring oss. För när vi accepterat Sverigedemokraternas problemformulering, om ”problemet” med invandring, så spelar det ingen roll om vi röstar på Sverigedemokraterna eller inte. Låt oss istället tänka över varför vi har accepterat detta sätt att se problemet.
Frivillig glädje
Ramadan är en frivillig och glädjande högtid som infaller en gång om året och håller på i en månad. Strukturell rasism är en förtryckande och elak struktur som infaller alla tider på dygnet året runt.
Låt oss som inte brukar fira Ramadan nu glädjas tillsammans med dem som gör det, och se det goda i varandra, alldeles oavsett om vi tror på Gud eller inte.