Socialdemokraternas kris yttrar sig på olika sätt på olika ställen.
På Gotland gick det hyggligt i valet, men partiets politiska hjärtmuskel tycks ha torkat ihop till en liten skör klump. Det framstår som om Miljöpartiet styr med stöd av Socialdemokraterna, och inte tvärt om.
I Stockholm skiftar en av Socialdemokraternas mest firade politiker karriär. Sedan Mona Sahlin avgick har Ilija Batljan till och med nämnts som en möjlig partiledare. Nu ska han bli vice vd i ett bostadsbolag.
Socialdemokraterna kan säkert resa sig ur askan. Någon gång i framtiden. Men Batljan har gjort en prognos och bestämt sig för att han inte orkar vänta så länge.
Den resterade halvan av ledarduon i Stockholm, Carin Jämtin, fick i går se hur de sista resterna av det rödgröna samarbetet pulveriserades.
Miljöpartiet gjorde inte slut diskret. Miljöpartiets oppositionsråd Per Bolund, och partiets två gruppledare i Stockholms stad, var mycket tydliga i gårdagens debattartikel i Svenska Dagbladet:
"Socialdemokraterna ser sig inte som ett parti bland andra. För oss är det tydligt att de fortsatt bär självbilden av ett statsbärande maktparti med egen majoritet, att allt annat är ett undantag. Trots valförlusten visar Socialdemokraterna i Stockholms stad inga tecken på lyhördhet eller konstruktiv samarbetsvilja. Inte minst blev det tydligt efter valnederlaget, då vi förhandlade om oppositionens politiska poster. Socialdemokraterna drev samma gamla kortsiktiga egenintressen hårt. Att upprätthålla maktfullkomligheten, och därmed rädda skinnet internt, var tydligen viktigare än att respektera valresultatet och samarbeta i opposition."
De fortsätter med att döma ut Socialdemokraternas politik:
"Uppenbarligen förmår Socialdemokraterna inte presentera de lösningar som stockholmarna söker. Deras hårdnackade motstånd mot RUT-avdraget, kamp mot spårvägssatsningar, ovilja att energieffektivsera och vurm för massbilismen är tydliga tecken på bristande förståelse för Stockholms möjligheter."
Visst. I samma artikel sågar Stockholms ledande miljöpartister även Moderaterna. Men det är ingen nyhet. Där finns ingen fnurra på tråden. Där har aldrig funnits någon tråd.
Carin Jämtin får inte ens till metaforen i sin kommentar. Jämtin säger att det inte funnits något rödgrönt samarbete efter valet och att Miljöpartiet "slår in öppna dörrar" när samarbetet förklaras för avslutat. Handlar det i så fall inte om att smälla igen en redan stängd dörr?
Socialdemokraterna lider av en elakartad kombination av egenskaper, som gör det svårt för dem att ta sig ur den situation de har hamnat i. De kombinerar dåligt självförtroende med en överdriven uppfattning om sin egen betydelse och storhet.
Därför står de i vägen för sin egen utveckling. De klarar inte av att ompröva en politik som blivit otidsenlig, eftersom den har en K-märkt status. Och de lyckas inte hitta någon ny ledare, eftersom ingen kandidat tycks värdig att förvalta det historiska arvet.
Det kommer att ta tid innan Socialdemokraterna kan acceptera vad de har blivit, och gå vidare.