Han har fyllt 61 och åldern är i sig är sannerligen inget skäl att kliva av och pensionera sig. Även om det kan framstå så ibland i det här ålders- och ungdomsfixerade landet. Men tydligen har det gått rykten om att regionstyrelsens ordförande Åke Svensson har för avsikt att lämna över efter den här mandatperioden. Något han i går fick tillfälle att dementera på vår webb helagotland.se. Han står till förfogande en mandatperiod till.
– Förutsättningen är att jag får medlemmarnas förtroende. Det avgörs i vår på årsmötet. Men det blir högst en period till i så fall. Jag har ju åldern inne då.
Nja, riktigt så lätt blir det inte. De socialdemokratiska medlemmarnas förtroende är ju bara det första steget. Och det steget kan Åke Svensson säkert klara av med tanke på det tämligen svaga fältet av utmanare inom partiet. Det är ju inte som om exempelvis Hanna Westerén har gått från klarhet till klarhet som regionråd och ordförande i socialnämnden. Återkommunaliseringen av Pjäsen sköttes exempelvis helt utan fingertoppskänsla.
Men efter Socialdemokraternas årsmöte återstår ju den inte så lilla detaljen att söka förnyat förtroende även av väljarna. På den punkten har Åke Svensson inte anledning att vara lika optimistisk.
Det enda som egentligen talar för de rödgröna är att den borgerliga Alliansen har upplösts i sina beståndsdelar.
Men det verkar ju inte heller som att de rödgröna kommer att vara lika samkörda i valrörelsen 2014 som de var 2010. Ja, på Åke Svensson låter det faktiskt som om han vill hålla dörrarna öppna för samarbete åt båda håll, både vänster och höger ut. I intervjun på helagotland.se betonar han att till valet går varje parti för sig själv.
– Däremot vet vi ju att det finns goda möjligheter till samarbetsalternativ efter valet. Men vi driver våra egna frågor, och det är dem vi går till val med.
Däremot finns det mycket som talar för att Åke Svensson och socialdemokraterna inte kommer att få förnyat förtroende.
För det första så har ju maktskifte hunnit bli något av en gotländsk tradition över de senaste decennierna.
För det andra har de rödgröna misslyckats med de flesta av de vallöften de utfärdade i valrörelsen 2010.
Ingen kan påstå att den rödgröna valplattformen 2010 var tydlig och klar när det gäller mål och medel. Men de dimmiga löften som utfärdades – som ”stödja de ideella föreningarna”, ”utveckla arbetet med hälsofrämjande skola” och ”höja kvalitet inom skolan” – framstår ju inte som infriade. För att inte tala om ”utveckla fritidsgårdarna”. Eller det bussiga kortet i stadstrafiken (som delades ut och drogs tillbaka), utbyggd kollektivtrafik med mera.
Reformambitionerna dog och övergick till en fördröjningsstrid med stora regionala underskott.
För det tredje har de vallöften som faktiskt har infriats inte mottagits med någon större entusiasm. Satsningen på naturreservatet på Södra hällarna har exempelvis kritiserats från alla möjliga håll och kanter.
På dessa följer en lång rad andra misslyckanden med allt från p-regler till rekryteringar och inte minst företagsklimatet, där Gotland närmat sig det absoluta bottenträsket i Svenskt Näringslivs ranking.
Sammantaget ger det rödgröna maktinnehavet intryck av att helt ha förlorat styrfarten. Seglatsen förvandlades snart till oupphörlig krishantering där man fick sänka ambitionerna till att försöka hålla näsan ovanför vattenytan.
Åke Svensson må vara beredd att sitta fyra år till. Men i så fall lär han degraderas till oppositionsråd.