Närpolisen på Gotland är nominerad till eDiamond Award, ett pris som ges till en organisation som "under året utvecklat tjänster som underlättat kontakten för Sveriges medborgare och företagare med fokus på nytta i sparad tid eller pengar för medborgare eller företagare". De har nominerats "för att deras arbete gör Polisen lättillgänglig och man ger bra respons till allmänheten samt för att man var först ut bland Polisen på sociala medier".
Priset är instiftat av Offentliga Affärer och målsättningen är att bidra till att Sverige blir ett föregångsland inom området e-förvaltning.
Gotlandspolisen är en av nio nominerade, bland de övriga finns Transportstyrelsen för appen Mina fordon, Försäkringskassan för sin webbtjänst, Haparanda stad för satsningen för det papperslösa kontoret, 117 77.se för sin sjukvårdsrådgivning. Förra året vann Migrationsverket.
Sociala medier borde ju vara ett utmärkt verktyg för befintliga medier, man har redan en relation och ett stort nätverk och de flesta medier är beroende av att få unika tips och uppslag från "verkligheten" i den tuffa konkurrens som råder.
Ändå är de traditionella medierna generellt ganska usla på att använda sociala medier.
På vissa redaktioner anses det till och med som slöseri med tid att hålla sig uppdaterad på till exempel Facebook och Twitter "på arbetstid".
Man suckar lite förnärmat att man inte har tid att "hålla på" med sånt trams, vilket avslöjar att man inte förstått vad det handlar om.
Närpolisen på Gotland med Tryggve Karlsson i spetsen har fattat vitsen och vinsten med att våga vara aktiv på framför allt Facebook. Att "hålla koll" på sociala medier är en sak. Men att använda dem för att vara just social är en annan.
Det kräver förvisso tid att underhålla relationerna i sociala medier men framför allt krävs det intresse och engagemang.
Använder man bara sin Facebook-sida till att marknadsföra sig själv eller sprida opersonliga politiska slagord blir man inte intressant för många. Det är interaktionen som skapar relationen. Att reagera på andras inlägg, visa känslor och vad som rör och berör en. Utan att för den skull bli alltför privat.
För polisen har det betytt en helt ny kanal för att tidigt få information om sådant som direkt berör deras verksamhet. Men, kanske ännu viktigare, skapar man en relation med allmänheten, "Polisen" blir inte en anonym uniform utan en person man kan vara kompis med på Facebook.
Det öppna arbetet som polisen gör genom att uppdatera om insatser och annat är en viktig del, men det viktigaste arbetet sker nog inte öppet utan i de relationer som skapats och som man kan ta med sig ut i IRL.
Det borde fler inse och använda sig av. Det kostar ingenting men kräver en vilja och ett intresse.