Den senaste tiden har vi i GT och GA kunnat läsa flera traditionella sommartexter om olika sjukvårdsfall, där bristen på ambulanser gjort sig påmind genom onormalt långa väntetider. Jag skriver "traditionella", eftersom detta är ett sedan länge återkommande problem varje sommar. På Gotland finns tre ambulanser och en helikopter och ansvariga sjukvårdspolitiker säger att det blir för dyrt med en extra sommarambulans, men efter sommaren ska situationen utvärderas. Det här med utvärdering tycker jag mig hört flera gånger tidigare, men resultatet av dessa utvärderingar tycks tydligen vara att det är tillräckligt med tre ambulanser även sommartid. Något som är direkt livsfarligt!
Gotland marknadsför sig som ett attraktivt turistmål och befolkningen växer sommartid med flera hundra tusen personer. Då är det ganska självklart att även service- och trygghet måste öka och till det sistnämnda hör just ambulansverksamheten.
Men ambulansfrågan är inte bara en turist- och sommarfråga. En stor del av Gotlands attraktionskraft finns i en levande och blomstrande landsbygd året om. En av förutsättningarna för att detta ska bestå och "sommarlandet" hållas igång är då att landsbygdsbefolkningen känner trygghet och en del i denna utgör tillgången till fungerande hjälp vid sjukdomsfall och olyckor. För det mesta räcker ambulanserna till vintertid, men vid akuta situationer med flera utryckningar samtidigt kan det bli problem.
Det sägs ibland att Gotlands ambulanstäthet inte är dålig jämfört med övriga Sverige. Jag reagerar alltid på uttrycket "jämfört med övriga Sverige", vilket med förkärlek används av beslutsfattare vid besparingar. Det går inte att jämföra Gotland med fastlandet, eftersom vi är omgivna av vatten och inte kan få snabb hjälp från angränsande län vid akuta situationer.
Ett komplement till det minimala antalet ambulanser är den så kallade IVPA-tjänsten (I Väntan På Ambulans). Denna innebär att räddningstjänsten larmas ut när larmcentralen bedömer att det blir lång väntan på ambulans. Det är viktigt att denna tjänst får fortleva och inte försämras. Därför måste också deltidskårerna och räddningsvärnen inom räddningstjänsten runtom på Gotland leva vidare i minst nuvarande omfattning.
Alla gotlänningar betalar samma skatt oavsett bostadsort och har då också rätt till samma hjälp inom rimlig tid. Vi får inte glömma bort att halva Gotlands befolkning bor utanför Visby. Det krävs en solklar viljeinriktning från kommunledningen sida när det gäller att behålla attraktionskraften som turistmål och utveckla en levande landsbygd. Akutsjukvården är en del av denna, så låt oss hoppas att årets ambulansutvärdering resulterar i en fjärde ambulans nästa sommar och vi slipper en repris på ambulansreportagen.