Snart kallar inte plikten
Foto: NATHAN DENETTE
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I dag är faktiskt situationen oacceptabel. Av varje årskull gör drygt sex procent sin militärtjänstgöring. Bland männen är andelen ungefär dubbelt så stor. Men den som vägrar kan fortfarande dömas till fängelse. Det är som en engångsskatt som drabbar selektivt. I en grupp på åtta grabbar får en, villigt eller motvilligt, avstå kanske ett år av sitt liv. Sju av åtta slipper.
Då måste man införa ett system som bygger på frivillighet. Allting annat är otillständigt. Och jag förstår inte varför den parlamentariska kommittén skall behöva ta så lång tid på sig. Den skall inta vara klar förrän februari 2009.
Skall man sörja värnplikten? Tja. Visst kan man sörja att det svenska försvaret reduceras till en spillra, samtidigt som det finns oroande tecken, framförallt i Moskva, som tyder på att säkerhetsläget snabbt kan förändras.
Men annars?
Rolf K Nilsson skrev en artikel på denna sida för drygt två veckor sedan där han bland annat hävdar:
"Jag tror att det har stor betydelse att alla unga män får genomgå ett års militär utbildning. Förutom att lära sig försvara Sveriges frihet och oberoende innebär värnpliktstjänstgöringen en utbildning och träning i att samarbeta, visa respekt, ta konsekvenser och se sig själv och sin egen roll i ett större sammanhang."
Hehe. Det tycker jag är en kraftigt förskönad och romantiserad av vad det inneburit att göra lumpen. Det baserar jag på egna erfarenheter (15 månader i luftvärnet) och på omdömen från alla andra som har upplevt samma sak. Kanske lär man sig något av det Rolf tar upp. Men man lär sig också något om pennalism, ineffektiviteten i stora organisationer, svordomar, slöseri av humankapital, sexism, alkohol, frustration och riskerna med att ta egna initiativ. För att bara nämna några exempel.
Att man skulle bli en bättre människa av gröna kläder är inget bra argument för värnplikt. Lumpen kan göra dig lumpen.