Snäckskandal II?
Snäckan. Konstverket består av tre ordentliga färgklickar, som är placerade både inomhus och utomhus. foto: tobias wallström
Foto: Tobias Wallström
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
- Konst och konst. Konsten är att sälja skiten.
I förrgår invigdes ett nytt konstverk i kongresshallen, samfinansierat av staten och kommunen och saminvigt av kulturnämndens ordförande Inger Harlevi och Carl Tham från Statens konstråd. "Balladen om vaktchefen" av Katarina Norling. Hon har förmodligen haft mycket högre ambitioner än att få verket sålt. Men jag är inte människa att lista ut vad de skulle vara.
Funderade först på att skriva en text om kongresshallen verkligen är att betrakta som ett offentligt rum, om gränsen mellan offentlig finansiering och privat verksamhet, men när jag såg konstverket så beslöt jag mig för att låta bli. Det kan inte beskyllas för att smälta in i miljön. Kostnaden var 570000 kronor. Värdet, ja det är en annan fråga. Oavsett om vi talar om pengar eller upplevelse. Så jag tappade helt lusten att vara ogin. Det är ju trots allt jul.
Ärligt talat tror jag att få av Gotlands privata näringsidkare suktar efter att stå på Statens konstråds sändlista. Åtminstone inte nu längre.
Det är inte så att jag är emot konst eller utsmyckningar i det offentliga rummet. Tvärt om. Miljön blir torftig utan konsten. Och jag menar inte att vi fortfarande skall uppföra ryttarstatyer. Det vore ju inte så lite otidsenligt. Vidare har jag inga förväntningar på att mina preferenser skall styra hur det ser ut. Vid offentlig utsmyckning av till exempel skolor sker ett rätt omfattande samråd där många berörda får möjlighet att inkomma med sina synpunkter. Men jag vet ändå vad jag gillar. Och vad jag inte gillar. Och jag har intrycket av att utbudet styr mycket mer än efterfrågan.
Både Inger Harlevi och Carl Tham talade vid invigningen om att konsten skall väcka känslor. Det tycker jag var diplomatiskt sagt.
Delar av samtidskonsten verkar mest ägnad ATT väcka känslor, vilka som helst. Ibland ilska, eftersom det är den mest lättframkallade känslan. På listan över projekt från det oaptitliga till det rent motbjudande finns förgyllda fekalier, skivade kor och kissande konstnärinnor. Vill man väcka anstöt måste man ju ta i.
"Balladen om vaktchefen" tillhör åtminstone inte denna genre. Den är inte utstuderat provocerande. Så vilka känslor väcker skapelsen? Själv blir jag mest trött.