Snäckhus inte världsarvshot
Snäck. Inte i närheten av att vara i bild.Foto: Jael Räisänen
Foto: Frilans
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag vet inte hur jag skulle ställa mig till höghuset om det var ett nytt ärende. Men det är det inte. Och när det redan finns en byggrätt tycker jag att det ska väldigt mycket till för att man ska upphäva den.
Att ett höghus vid Snäck skulle vara hot mot världsarvsstaden tycker jag är ett uselt argument. Det är drygt tre kilometer till muren.
Det är faktiskt längre mellan Snäck och innerstaden än vad det är mellan Gamla stan och Kaknästornet i Stockholm.
Samtidigt bygger det kommunala bostadsbolaget fula höga rundhus vid galgberget. Påminner de inte lite om oljecisternerna på andra sidan innerstaden?
Ibland kan faktiskt upplevelsen av gamla byggnader förhöjas av att kombineras med det moderna. Så länge man är tydlig med vad som är vad. Då kan medeltida murar samsas med glas och betong.
Därmed inte sagt att jag vill se glas och betong inne i innerstaden. Åtminstone inte i någon större omfattning eller i form av nya hela hus. Men att till exempel rädda och nyttiggöra en gammal ruin genom att att komplettera strukturen med moderna material, det tycker jag kan vara helt i sin ordning. Naturligtvis beroende på hur det görs.
Jag förstår om de som redan bor vid Snäck är emot höghuset. Men å andra sidan bor de flesta i byggnader som antagligen också bryter mot landshövdingens världsarvsestetik. Själv tycker jag att det trettio år Snäckhuset är som en blandning av spansk och östtysk badortsmiljö. Men jag gillar det ändå.