Jag tänker inte gråta några krokodiltårar över att regeringen förlorade en omröstning. Inga snyftningar om det öde som kan drabba några av regeringskansliets anställda, sedan riksdagen beslutat spara 300 miljoner på regeringskansliets anslag.
Jag tänker heller inte grymta och gnälla om att oppositionens förslag röstas igenom med hjälp av Sverigedemokraterna. Det är smällar som en minoritetsregering får ta. Åtminstone i frågor som inte är kabinettsfrågor.
Låt vara att det rimmar illa med tidigare utfästelser om att Socialdemokraterna aldrig skulle förlita sig på Sverigedemokraternas stöd för att vinna voteringar. Men handen på hjärtat var det aldrig någon som tog de löftena på allvar.
Fredrik Reinfeldt tog också nederlaget med fattning. För TT förklarade han:
- Vi förlorade nära nog ingen omröstning förra mandatperioden. Går man tillbaka till Göran Perssons minoritetsregering, så var det mer vanligt, och det tror jag man ska vara inställd på när det gäller minoritetsregeringar, och det har jag också sagt till svenska folket.
Men han kunde inte avstå från en släng mot Thomas Östros, Socialdemokraternas talesman i ekonomiska frågor, som gick ut på att Östros "tillsammans med Jimmie Åkesson" skickar den här julhälsningen till de anställda.
I den här situationen, i den här frågan, gör Socialdemokraterna bedömningen att de kan göra gemensam sak med Sverigedemokraterna utan att bli straffade av väljarna och utan att tappa anseende.
Det kunde ha hänt vid sämre tillfällen.
Faktum är att jag tycker att oppositionens förslag är rimligt, även om de rödgröna skulle ha föreslagit något helt annat om de tagit regeringsmakten i valet. Regeringskansliet har vuxit kraftigt och sedan många år. (Ja, även under Göran Persson.)
Det är långtifrån säkert att detta leder till att regeringskansliet tvingas säga upp personal. Men om så sker, om man tvingas prioritera och effektivisera, så är det ändå bara en viskning jämfört med vad ett ordinärt medelstort företag regelbundet tvingas genomgå för att trimma organisationen. Ja, till och med kommunerna är mer vana vid att ekonomiska villkor gör att man tvingas fundera över hur man ska använda sina pengar.
Regeringskansliets medarbetare är ju dessutom vanligen kvalificerade personer som borde kunna hitta nya jobb. Om det nu går så långt.