LEDARE
Moderaterna i Stockholm presenterade i går sina valaffischer som uteslutande handlar om allt elände som kommer att hända om de rödgröna vinner valet. Ungefär samma angreppssätt som S/LO/ABF sedan länge använt mot borgerliga partier.
Jag tycker det är trist och jag tror att det kommer att påverka, tyvärr inte bara M, utan alla Allianspartier negativt.
På sätt och vis är det befriande med lite mer känsla och spets i valbudskapen vid sidan om lama affischer med leende partiledare i miljöer som hämtade ur en skrift av Jehovas vittnen. Men nog borde det finnas ett mellanläge, skarpa budskap utan denna nedlåtande attityd gentemot sina motståndare?
Lika lite gillar jag Alliansens valfilm som nu rullar i tv (den med tårtorna), den ger en ingen som helst information mer än att Alliansen anser att de rödgröna är ena riktiga pajsare.
Socialdemokraternas valfilm är kanske ännu mer patetisk, en grå värld där folk går omkring som zombies blir färgglad och Bullerby-lycklig när S vunnit valet.
När jag ändå är inne på saker jag inte gillar, så fick jag ett mindre utbrott häromdagen när jag såg på ”Partiprogrammet”, Aftonbladets webb-tv. En artist, ”Min stora sorg”, (Ann-Sofie Anso) skulle uppträda och fick av högst oklar anledning kommentera politiska frågor trots att hon själv erkände att hon inte kunde ett skvatt om vad de politiska partierna står för.
Det är väl gott och väl att även helt politiskt oinsatta får kommentera den verklighet vi alla lever i, men i samma andetag som hon erkänner sig oinsatt konstaterar hon att moderater och rasister, det är nog ungefär lite av samma sak det.
Tyvärr verkar en alldeles för stor del av svensk valbevakning handla mer om underhållning än om att faktiskt reda ut vad de olika partierna står för. Och självklart anpassar sig politiken efter detta. Det ska vara ”nya grepp” och random artist/journalist/debattör ska finnas som sidekick för att kommentera/håna/analysera från höften i realtid.
När program och utfrågningar ska göras av personer som inte är specialiserade på politik kan det ibland bli lite fel. Som när programledaren Anne Lundberg och Leo Razzak (social entreprenör) ledde SVT:s valdebatt om jobben och frågar politikerna om de tänker sänka ingångslönerna om deras parti får makten. Som om riksdag och regering sätter lönenivåer på svensk arbetsmarknad?
Till sist en helt annan fråga: läste länsstyrelsens svar på Lars Thomssons insändare om översynen av strandskyddet och slås av hur svårt det är att förstå varandra i denna fråga, trots alla dialoger.
Det mest anmärkningsvärda är ändå slutklämmen: ” Länsstyrelsen bedömer inte att en enskild partiledares uttalande kan representera hela regeringens och riksdagens intentioner med landets strandskydd ”.
Vem i hela upp-och-ned-vända världen har påstått detta? Menar länsstyrelsen på fullt allvar att den missat regeringens ambitioner med översynen av strandskyddsreglerna?