Slut på partism
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Och det verkar vara precis vad som händer. De politiska ungdomsförbunden har oerhört svårt att få nya medlemmar och moderpartierna likaså. Folk blir helt enkelt inte medlemmar längre.
Ett parti har drabbats särdeles hårt av detta: socialdemokraterna, det största. När Mona Sahlin talade inför den nya fackförbundsskapelsen Unionen i onsdags var hon överraskande tydlig: Fortsätter medlemsraset inom hennes parti som det gör nu kommer socialdemokratin inte att existera till om tio till femton år.
Det är ord och inga visor. Men så finns det hårdfakta bakom alarmismen. Socialdemokraterna hade vid utgången 2007 totalt 101 158 medlemmar. Året tidigare var det 120 091. Man tappade alltså 19 000 medlemmar på ett år. Sett över tiden sedan 1990-talet har man faktiskt halverats.
Fenomenet drabbar nu som sagt alla. Men det har ändå störst betydelse för socialdemokraterna. Det hör nämligen till partiets självbild att vara stort. Bilden av massan är fortfarande en inspirationskälla i socialdemokraternas kollektiva medvetande. Finns det ingen massa att luta sig tillbaka mot finns det bara frågetecken kring den egna identiteten.
Sahlin påpekade att hon, som fyllt 51, betraktas som en yngre förmåga i partiet och att det borde leda till eftertanke. Det har hon helt rätt i.
Vi vet vilket svaret är från partiernas håll: De måste göra sig själva attraktiva för yngre och förändra sitt sätt att arbeta internt, kanske även sitt sätt att bedriva politik.
Även här kommer just socialdemokraterna att få problem. De har ett mentalt arv att släpa på, i vilket ingår tvångsanslutning, kollektivism och folkrörelsekultur från ett annat sekel. Jämförelsen kan göras med moderaterna som i flera år försökt arbeta med öppnare former för den interna verksamheten och medlemskapet. Därmed inte sagt att man lyckats hitta den förlösande formeln, man har också tappat medlemmar. Men man har ändå haft en helt annan inställning till den nya tidens krav och vågat tänka nytt.
Kanske kommer en sådan ödmjukhet att drabba även socialdemokratin. Sahlin verkar åtminstone ha förstått att något måste göras. Men tipset är att det kommer ta tid innan några ordentliga förändringar sker inom hennes parti.