Just nu lär det inte vara roligt att jobba på Carema. Företaget får klä skott för allt missnöje med svensk äldrevård.
För vänstersinnade politiker och debattörer är det stora vårdbolaget genom sin ägarstruktur ett tacksamt mål när de vill visa på nackdelarna med privata företag. För liberalt sinnade politiker och debattörer är det ett lämpligt bondeoffer. "Titta här, det var Carema som var dumma, men systemet funkar".
I verkligheten kan man dock fråga sig om Carema är särskilt dåliga när det kommer till själva utförandet.
Företaget har mer än 500 arbetsplatser i Sverige.
Det är bara vid två som det rapporterats om oegentligheter. Efter avslöjandena om blöjvägning har vi fått veta att detta görs även av offentliga utförare, och att proceduren tillkommit för patientens skull.
Exemplet Carema är självklart problematiskt för alla dem som målat fram privata entreprenörer som det slutliga svaret på hur vi ska få god kvalité i omsorgen. Men det är inget bevis för att offentligt driven omsorg skulle vara bättre.
Kvällstidningen Aftonbladet publicerade på måndagen en lista över de 20 sämsta äldreboendena i Sverige. Alla var offentliga drivna.
Om det verkligen förhåller sig så kan ifrågasättas, men knappast någon lär hävda att omsorgen var bättre då de privata alternativen var färre.
Intresset för att avslöja missförhållanden tycks ha ökat sedan omsorgen öppnades upp.
Tänk om vi haft samma insyn och rapportering från 60- och 70-talens långvård eller psykiatriska vård.
Är det någon som tror att det saknades exempel på ovärdig och otillräcklig omsorg där?
Debatten om äldrevården får inte stanna vid att alla tar avstånd från Carema och sedan fortsätter som vanligt. Regeringen har redan tagit initiativ till omfattande lagändringar. Dessa måste kompletteras med en förändrad attityd från politiker på kommunal nivå, liksom från oss medborgare.
Kommunalpolitikerna är de som ofta handlat upp äldrevård enbart efter vem som erbjuder sig att ta minst betalt. Det är ingen idé som kommer från vårdföretagen. Självklart vill de konkurrera på andra sätt. Kommunpolitikerna har varit dåliga på att stå upp för att äldreomsorgen måste få prioriteras.
Uppenbarligen är det många kommunpampar som föredrar att bygga en hockeyarena eller ett kulturhus i stället för att sköta kärnuppdragen.
Vi medborgare är de som ytterst har ansvaret för vilka vi röstar på och av vilken anledning. Hur insatta är vi egentligen i hur partierna skiljer sig åt i äldreomsorgsfrågor? Och håller de vad de lovar? Hur är vårt eget engagemang i äldrefrågor? Skulle vi själva vilja bo på det lokala äldreboendet? Eller går vi runt och har dåligt samvete över hur äldre släktingar har det, utan att göra något åt saken?
Kanske är debatten om Carema bara en ventil för en kollektiv skuldkänsla som funnits länge.