Jag blir så oerhört provocerad av den nu alltmer högljudda debatten om att föräldrar på landsbygden själva lägger ner sina skolor.
Och att de andra, de som inte väljer bort sina sockenskolor, bara tänker på skolhus, antal kilometer från hemmet som barnen ska åka skolbuss. Att de inte skänker en tanke åt utbildningens kvalitet eller att lärarna ska vara behöriga.
Dessa åsikter vittnar om en total okunskap om förutsättningarna att bo och leva på landsbygden. Man förstår inte mekanismer och vilka konsekvenser en total brist på regional service innebär.
Öja skola ligger inte så långt från Havdhem men mellan Sundre och Havdhem är det dubbelt så långt.
Bor man på Fårö är det långt till Slite. Cirka fyra mil, närmare bestämt.
Solklintsskolan väljs bort av många i upptagningsområdet, ändå är det den som förvaltningen tycker ska bevaras till skillnad från Fårösundsskolan där i stort sett alla i området går.
I Öja skola är uppslutningen också i stort sett hundraprocentig, ändå vill förvaltningen att den läggs ner.
Att lägga skulden på föräldrarna är så lågt och så orättfärdigt att jag blir heligt ilsk.
Hur kan det vara föräldrarna som själva lägger ner dessa skolor?
Svara mig ni som begriper.
Att skylla på det fria skolvalet är minst sagt kontraproduktivt. Det var ju precis det här som var meningen med valet: att låta föräldrar välja själva och, kanske (?) ge en liten hint om vilka skolor som drar många elever. En hint som skulle kunna underlätta kommande beslut om nedläggningar av skolor som inte bär sig.
När förvaltningen nu vill göra tvärtom: bevara de skolor som väljs bort är det så totalt obegripligt och helt klart beror allt på ren och skär ekonomi.
Så låtsas då inget annat och lägg ner snacket om att de som utnyttjar det fria skolvalet, som regionen själv beslutat ska gälla, får skylla sig själva!
Självklart ska all utbildning bedrivas med hög kvalitet.
Alla fattar också att vi inte kan behålla alla skolor vi har i dag när vi ser hur elevantalet minskar stadigt för varje år.
Det är tillvägagångssättet som är problemet och som har lett till ett mycket befogat uppror som pyr på den gotländska landsbygden.
På tre månader, med lite jul-, nyårs- och trettondagshelger mitt i, ska beslut med långtgående konsekvenser för den gotländska landsbygden fattas. Ingen vet vilken politisk inriktning som gäller. Alla tvingas slåss för sin överlevnad med alla medel. Det finns ingen uttalad utgångspunkt i att regionens övergripande planer ska följas, där man har slagit fast att ett antal serviceorter ska stärkas.
Tvärtom utgör förslagen att de utpekade serviceorterna försvagas.
Tacka fasen för att boende på landsbygden har tröttnat.