Skyddsförening med skygglappar
Foto: JONAS EKSTRÖMER
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I en insändare i GA i går sågar styrelsen för Naturskyddsföreningen på Gotland översiktsplanen, men från andra hållet. När föreningen skissar på hur planen borde vara utformad sker det utan hänsyn till andra intressen än föreningens egna. Några exempel:
l Nationalstadspark på Hällarna och Galgberget.
l Stoppområden för bebyggelse bland annat där naturen är särskilt värdefull.
l Generell skyddszon på 200 meter vid alla inlandsklintar och inlandsraukar.
l En generell strandzon på 500 meter, där särskilda skäl krävs för att tillåta ytterligare bebyggelse.
Göta Petter. Varför inte besluta om ett strandskydd på 17 kilometer? Då kan vi koncentrera all ny bebyggelse till Romatrakten. Eller kanske ännu hellre 18 kilometer? Då kan vi alla packa våra pinaler och lämna Gotlands natur i fred.
Ja, jag vet. Jag hårdrar. Och det behöver jag egentligen inte göra. För hur beskriver föreningen sitt ideala Gotland, det tusenåriga rike där vargar gå i bet tillsammans med lamm? Jo:
"Det magiska Gotland är inte att sitta i en plastbungalow nära stranden och blicka mot en tom horisont. Det magiska Gotland är att bo någon kilometer från stranden, vandra ner till den helt oexploaterade stranden genom ett levande kulturlandskap, njuta av strandängens alla fåglar och växter, känna frihet från buller, och uppleva rymden, havet och ljuset."
Vem är det egentligen som ska bistå med detta levande kulturlandskap?
Jag kan förstå den romantiska estetiken i denna livshållning. Men de brister i empati och förmåga att leva sig in i andra människors livsval och preferenser. Hela Gotland kan inte vara ett reservat för fågelskådare och fältbiologer. Någonstans utmed 80 mil kust finns det plats också för andra människor. Hoppas jag.