Nedsättande kommentarer och ofrivilliga bilder sprids ofta på internet utan att den som drabbas, av vad som i själva verket inte sällan är förtal eller ofredande, får rättslig upprättelse. Särskilt för många kvinnor och unga har hot och kränkningar på nätet närmast blivit vardag.
Efter att Uppdrag granskning i februari förra året hade sänt sitt uppmärksammade program om näthat formulerade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) problemet väl i SVT:s program Gomorron Sverige: ”Det verkar finnas en sorts attityd hos en del av de som skriver att man kan skriva vad som helst. Att det här någon sorts frizoner. Att här gäller inte svensk lag och här kan man uttrycka sig hur som helst. Det är alldeles uppenbart att här har inte vårt samhälle hängt med i utvecklingen och markerat att vi har precis samma uppfattning om vad vi säger till varandra på nätet som annars.”
Det kan anmärkas att regeringen inte har agerat tillräckligt tidigare för att ordentligt se över lagstiftningen på området, särskilt som frågan om näthat har varit omdiskuterad länge. Samtidigt är kulturen på nätet inte enbart en politisk fråga, utan en fråga om moral och människors eget ansvar. Likväl är det mycket positivt att regeringen nu i onsdags fattade beslut om att tillsätta en utredning för att gå igenom hur lagarna om förtal, förolämpning, ofredande och olaga hot kan moderniseras för att ge bättre skydd mot kränkningar på nätet.
Utredningen, som ska presentera sina förslag i januari 2016, syftar till att uppdatera strafflagstiftningen så att den personliga integriteten får ett starkare skydd. ”I dag vet man inte riktigt vad som är tillåtet”, förklarade justitieminister Beatrice Ask (M) och menade att gränserna måste bli tydligare, då lagstiftningen på området som finns i dag till stor del är skriven innan utvecklingen med sociala medier tog fart.
Nyheten om att regeringen tillsätter utredningen har framförallt omskrivits i media med en vinkel om att yttrandefriheten på nätet riskerar att inskränkas. Det är givetvis viktigt att hitta en balansgång där det personliga integritetsskyddet inte stärks på bekostnad av yttrandefriheten. Det har också justitieministern varit tydlig med.
Tillsättandet av utredningen bör emellertid även ses som den viktiga jämställdhetsfråga det faktiskt är. Det är ett tydligt sätt från regeringens sida att agera för att bemöta ett samhällsproblem som oftast drabbar kvinnor och unga. Men då politiken varken bottnar i omfördelning eller vänstervridna åtgärder som kvotering verkar jämställdhetsperspektivet från riksmedias sida inte anses vara lika viktig att framhålla. Det är synd, då jämställdhetsfrågan alltför länge har dominerats av vänsterns problemformulering och lösningar.
Det här är ett typexempel på hur borgerligheten utifrån idén om att värna människors integritet i varje samhällsrum också driver jämställdhetspolitik som är relevant för kvinnor och unga.