Det verkar som att den nya skolskjutsorganisationen är ett praktexempel på dålig skrivbordsprodukt. Och ännu ett exempel på att systemet är det primära, användarnas behov kommer i andra hand. Det är till och med så viktigt att själva schemaläggningen av undervisningen har underordnats och anpassats till hur bussarna kommer och går.
Tänk om folk ändå kunde sluta envisas med att bo ute i ödemarken och flyttade in till stan! Skulle de sakna naturen på landet så kunde de på helgerna ta en tur till ett snart nyanlagt naturreservat där pengar sannerligen inte saknas.
Ja, föräldrar har ett ansvar att se till att barnen kommer säkert till skolbussen. Men regionen har också ett ansvar att göra det möjligt för folk att bo och leva på landsbygden, inte göra det så dyrt och krångligt som möjligt.
Och om man varje dag ska skjutsa sitt barn två kilometer till bussen ligger det nära till hands att man kör hela vägen till skolan. Då slipper dessutom barnet att sitta på bussen i en timme innan hen kommer fram. Eller kanske ännu hellre, man byter skola så att vardagslogistiken fungerar.
Det ska märkas i alla frågor att olika partier har olika lösningar och problembeskrivningar.
Men i vissa övergripande frågor, där man jobbat för konsensus och en gemensam inställning, frågor där politisk ideologi inte påverkar det resultat man vill ha, där krävs det politiskt mod och uthållighet.
Frågan om Gotlandstillägget tycker jag har hanterats extremt illa. Partipolitisk taktik har värderats högre än ett bra resultat. (Däremot anser jag inte att de som inte håller med mig ljuger så som Håkan Ericsson gör i sin analys av hanteringen i gårdagens ledare).
Än så länge har heller ingen berörd aktör hållit med om att det rödgröna förslaget var ett bra sätt att lösa frågan. Det är väl konstigt när man säger sig handla på näringens uppdrag?
Och om det inte hade varit så att Åke Svensson är tyst i alla frågor, hade man också kunnat tycka att det är mycket märkligt att regionens högst ansvarige politiker inte sagt ett ljud i denna livliga och viktiga diskussion.
(Att jag kritiserar Åke Svenssons anmärkningsvärt passiva ledarskap tolkas för övrigt av Wera Svensson som att jag tycker att han ska lägga sig på golvet och sparka och skrika som ett barn för att få sin vilja fram. Analys a la Gotlands Folkblad).
Gotlandstillägget är en fråga som hängt med i decennier. En annan är stölden av Havorringen. Det finns de som säger sig veta helt säkert var ringen finns. Och att den stals för att skydda den från... stöld.
Jag kan mycket väl tänka mig att det var så. Det finns så många människor som anser sig ha rätt att sätta sig över lagen, att de vet bäst och också har rätten att handla utifrån denna övertygelse. Kanske finns Havorringen i tryggt förvar någonstans men om det var något som skulle bevisas så faller ju hela grejen på att bevisningen aldrig slutfördes.
Summan är fortfarande att Havorringen stals av en simpel tjuv. En person som skiter fullkomligt i att en av Gotlands största skatter inte finns tillgänglig för allmänheten utan är i privat ägo, en person som då och då tar sig en titt och viskar: "My precioussssss..."
Trevlig helg!