Det är ingen rolig bild som målas upp av den gotländska skolan när Skolinspektionens rapporter ligger klara. Skolinspektionen besökte samtliga gotländska skolor under hösten och kollade hur väl skolorna uppfyller de krav och mål som finns för verksamheten.
I går kunde vi läsa om en rad brister för Solklintsskolan i Slite och skolchefen Bisse Carlsson kunde konstatera att det tyvärr inte var någon ovanlig bild, att det ser ut på liknande sätt i många gotländska skolor.
Det är svårt att ta in de två helt olika bilderna som Skolinspektionen och skolan själv ger av situationen.
De flesta bristerna som rapporterats är fullt mätbara och svårt att ha olika tolkningar av: hur många som uppnår målen i skolan och om det finns godkända handlingsplaner och annan dokumentation.
Man skulle kunna tänka sig att det är ständiga omändringar i skolans uppdrag som är en av orsakerna till att man inte klarar att uppfylla målen men inspektionen gjordes enligt den gamla skollagen från 1985.
Den nya skollagen trädde i kraft den 1 augusti 2010, men 1985 års skollag ska fortsätta att tillämpas fram till den 1 juli 2011.
Skolan är trots detta ständigt utsatt för både förändringar och diskussioner. Det var länge sen en lärare bara var lärare, ansvaret har utökats och det är bra att skolan tar ett större ansvar och helhetsgrepp. Men samtidigt har yrkets status minskat, löneutvecklingen i stort sett stannat av och det är ofta svårt att hitta utbildade och behöriga lärare.
Detta måste beaktas när man mäter skolans mål och arbetsmiljön för både lärare och elever.
På Solklintsskolan menar rektorn att man jobbar med förbättringar och att bilden som Skolinspektionen ger är orättvis. Det finns ingen anledning att ifrågasätta skolans ambitioner att ge en bra och lagenlig undervisning. Problemet är att de elever som går i skolan just nu inte kan dra nytta av kommande eller pågående förbättringar. De har rätt till en undervisning som uppfyller kraven nu. Deras skoltid går inte i repris.
De enkla lösningarnas förespråkare skulle kunna ropa efter mer resurser och skylla på friskolorna.
Men sanningen är en annan. Trots att de kommunala skolorna utökar de ekonomiska ramarna för sina skolor jämfört med friskolorna ökar inte kvaliteten eller lärartätheten. Däremot ger det mer pengar till friskolorna eftersom skolpengen ska vara lika oavsett huvudman. (Dagens Samhälle 13/1).
Lika lite är lösningen att lägga ytterligare administrativa bördor på lärarna genom att ge elever rätt att överklaga sina betyg.
Det borde vem som helst kunna räkna ut.