Skolpolitiker får ännu en omläxa
Foto: Tomas Oneborg / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Detta är några exempel på att skolfrågor faktiskt uppmärksammas. Men debatterna handlar sällan, åtminstone inte i första hand, om utbildningens kvalitet. När hade vi en debatt om Gotlands elevers färdigheter i att räkna, skriva och läsa?
Apropå skolmatsdebatten skrev jag exempelvis i september förra året:
"Men hur stor är den här frågan egentligen? Tja, en viss betydelse har den. Men det finns ju skolfrågor som är mycket viktigare. Men av någon anledning ägnas exempelvis undervisningens kvalitet, lärarnas och elevernas kunskaper och umgängeskulturen i skolan sällan lika stor uppmärksamhet som just skolmaten."
Kunskaper kommer för ofta i andra hand.
I går och i dag rapporteras om Komrevs granskning av Gotlands skola, eller närmare bestämt Barn- och utbildningsnämndens (BUN:s) "styrning och uppföljning av grundskolan och gymnasieskolan".
Omdömena är inte bra. Inte bra alls. Målstyrningen fungerar inte som den ska. Det beramade styrkortet styr i själva verket inte alls skolornas verksamhet. Det gör i de flesta fall en flera år äldre skolplan. Uppföljningen brister. Olämpliga lärare får fortsätta undervisa eftersom rektorerna inte kan/förmår göra någonting åt det. Resursfördelningen är bristfällig. Varken grundskolan eller gymnasieskolan når de nationella målen. Nämnden åtgärdar det inte. Kommunstyrelsen, som måste agera när nämnden inte gör det, förblir passiv. Och så vidare och så vidare.
Huga. Jag minns vad BUN:s ordförande Lena Celion skrev på denna sida i december 2007 med anledning av nämndens nya styrkort:
"I styrkortet lyfter vi fram vikten av att förbättra utbildningens kvalitet och skolornas resultat med välutbildad personal, ordning och reda och föräldramedverkan. Vi vet att det som kännetecknar framgångsrika skolor är höga förväntningar på eleverna och att skolorna tydligt arbetar mot läroplanens mål."
Månaden efter, i januari 2008, kom en kritisk inspektionsrapport från Skolverket. Med anledning av rapporten, och apropå styrkortets ambitioner, skrev jag då:
"Så vem bär ansvaret? Ansvaret för helheten faller, och måste falla, på den politiska ledningen. Men den byts ju titt som tätt ut, och det är omöjligt att sätta fingret på en punkt i historien där skolans problem har sitt ursprung.
Det ansvar man däremot kan kräva av dagens politiska ledning och skolförvaltning är att förändra den skola vi har till det bättre. [...] Att vilja väl är steg ett. Att genomdriva denna målsättning, så att den politiska viljan påverkar undervisning och resultat, är betydligt svårare. Alliansen har ytterligare fem terminer i skolbänken på sig, till nästa val."
Nu är det tre terminer till nästa val. Och målstyrningen fungerar uppenbarligen fortfarande inte, åtminstone inte när det gäller själva undervisningen. Det är hög tid att lyfta blicken från budgeten. För en bra skola behöver inte vara dyrare än en som underpresterar.
Jag kan inte låta bli att återkomma till detta: hetaste frågan på fullmäktige i måndags var SAFT!