Ett antal skolor på den gotländska landsbygden pekas åter ut som nedläggningshotade. Tidigare har det funnits en politisk förankring kring det inomregionala stödet till skolor som egentligen är för små för att bära sig. Bära sig genom tillräckliga lärarresurser och möjligheter att bedriva en bra undervisning.
Det är en balansgång svår att hantera att tillfredsställa de två grundläggande behoven: en bra service på landsbygden och en god arbetsmiljö som ger bra utbildning till eleverna.
Självklart finns det en gräns när det inte längre är försvarbart att subventionera skolor som blir alltför små.
De vikande elevantalen talar sitt tydliga språk. Å andra sidan lär inte elevantalet öka när skolorna koncentreras till öns tätorter.
Det ska nu bli intressant att följa den politiska hanteringen av barn- och utbildningsförvaltningens förslag. Av erfarenhet vet vi att det lär bli protester och opinioner som blir svåra för politiken att hantera.
Viktigare än att falla till föga för högljudda protester är att ha en långsiktig linje för den gotländska skolan.
Skolan var en viktig fråga i valet för väljarna i valet i höstas och de rödgröna lovade fler vuxna i skolan och det blir det ju om man slår samman skolor. Färre skolor lovade man däremot inte och det är inte alls säkert att förvaltningens förslag kommer att finna nåd i den politiska hanteringen.
När skolor läggs ner är det inte heller självklart att eleverna flyttar med dit förvaltningen ser den logiska följden. Till exempel Hogrän och Eskelhem som är tänkta att flyttas till Klintehamn. Det kan mycket väl bli så att dessa elever istället söker sig till Visby.
Och om barnen ändå ska gå i skolan i Visby kan det på sikt leda till att ännu fler väljer att flytta dit, även om man hellre skulle bo i till exempel Hogrän. För de enskilda familjerna måste vardagen fungera och det mesta vara praktiskt.
Det får inte bli för mycket "bassel" att bo på landet.