Skoldebattens tes och antites
Detta Àr en ledare. PÄ hela Helagotland publiceras ledarartiklar frÄn GotlÀnningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
SÀrskilt himlaomstörtande lÄter det inte. En lÀtt kÀnsla av "jaha" följt av en axelryckning infinner sig. Tur Àr vÀl det. Den svenska skoldebatten har genomgÄtt en förÀndring - en normalisering - och en mognadsprocess. Socialdemokraterna har slutat fÄ blodstörtning av tanken pÄ att ordning och reda gynnar barn frÄn hem utan studievana. Inom allianspartierna har samstÀmmigheten kring Jan Björklunds skolpolitiska linje blivit allt större.
Delvis beror detta pÄ att folkpartiledaren med flera under mer Àn ett Ärtionde entrÀget debatterat för en förÀndring av skolpolitiken. FrÀmst beror förÀndringen sannolikt pÄ att debatten inte lÀngre prÀglas av nÄgon allmÀn förestÀllning om skoltiden som ett av vuxenvÀrlden orsakat trauma. In kommer generationer som inte har egna negativa minnesbilder av Hets-skolan, som inte tÀnker "sortering" nÀr de hör betyg. Men, dÄ kanske de gör om tidigare generationers misstag? Nej, det Àr faktiskt djupt osannolikt, vad Àn vÀnsterledaren Lars Ohly och hans ÄsiktsfrÀnder skriver pÄ valaffischer och sÀger i debattprogram.
1842 infördes allmÀn folkskola. DÄ var barnarbete fortfarande utbrett bland landsbygdens och arbetarklassens barn. I ytterligare nÄgra decennier skulle förÀldrar kunna prioritera arbete före skolgÄng. LÄngt in pÄ 1900-talet hade lÀrare rÀtt att slÄ barn som misskötte sig. Först 1979 infördes ett förbud mot att utsÀtta barn för krÀnkande behandling.
VĂ„r syn pĂ„ barns integritet och lĂ€rande har förĂ€ndrats snabbare under de senaste 150 Ă„ren Ă€n nĂ„gonsin tidigare i historien. Ăn Ă€r tidsperspektivet kort, vilket ofta kan göra det svĂ„rt att skilja pĂ„ orsakssamband och saker som rĂ„kar ske samtidigt. ĂndĂ„ börjar allt fler nu inse att det inte var betygen som gjorde det tidiga 1900-talets skola obehaglig för mĂ„nga, utan den syn pĂ„ barn vissa vuxna hade dĂ„.
Den radikala pendelrörelsen, startad av dem som prÀglats av verklighetens förlagor till Madickens överlÀrare, svÀngde för lÄngt. För att tala med Marx: tes byttes i antites. SÄ skapades en skola dÀr det blev fult att berÀtta hur eleverna klarade sina kunskapsmÄl. Nu har skoldebatten normaliserats och avdramatiserats. Syntesen ger en skola dÀr tidigare betyg ges just pÄ grund av att barn ses som kloka och sjÀlvstÀndiga individer, med rÀtt till hela bilden av sin egen kunskapsinhÀmtning.
Inte sÄ radikalt kanske, men vettigt. Det rÀcker rÀtt lÄngt.