Vilka tidigare hotade skolor blir kvar, efter gårdagens nämndsammanträde? Det kan du läsa om på nyhetsplats i dagens GA.
Men vilka skolor är det som försvinner? Vet inte. Det tänker barn- och utbildningsnämnden fortsätta gruva sig över ett tag till. Ödet för Vänge, Hogrän och Eskelhem är oklart, men inte beseglat.
Det var förvaltningsförslaget till skolnedläggningar som väckte landsbygdsupproret. Ett snabbt och illa förberett förslag med kontroversiellt innehåll. Överraskningsmomentet bidrog till den mycket starka motreaktionen.
Skolans framtid är naturligtvis en viktig realitet, men den blev också en symbolfråga för dem som känner sig politiskt och praktiskt motarbetade i sitt engagemang för landsbygdens framtid.
Därmed blev omorganisationen ogenomförbar. Frågan är nu bara hur långt nämnden kommer att backa. I och med gårdagen har man redan färdats tre fjärdedelar av vägen tillbaka till garageuppfarten och än har man inte bromsat som Fred Flinta och satt ner foten.
Nyss var de minsta skolorna ett hot mot utbildningens kvalitet. Därför hoppas jag att det är kvalitet som ska komma i fokus, så att nämnden utförligt kan förklara hur utbildningsresultatet nu ska förbättras i den befintliga organisationen. Även om sparkraven nu kan lindras, på andra förvaltningars bekostnad, så är ju inte utbildningsresultat en direkt funktion av tilldelade resurser.
Jag önskar mig en utbildningsdebatt som inte handlar om lokalisering eller skolmaten.
För alla berörda skolor är det bara det omedelbara nedläggningshotet som försvunnit. På lite längre sikt finns nedläggningshotet kvar. Även i framtiden påverkas skolorna av samhällsförändringar och av enskilda medborgares beslut.
Skolorna påverkas av landsbygdens befolkningsutveckling och flyttströmmar. De påverkas av hur många barn som alstras i upptagningsområdet. De påverkas av enskilda familjers beslut om skolgången. Och de påverkas naturligtvis av sina egna prestationer och sitt renommé för utbildning, trygghet och trivsel.
Den dåliga nyheten är att framtiden är osäker. Men den goda nyheten är att de som nu känner att den lokala skolan räddats åt framtiden nu har tid och rika möjligheter att påverka skolans öde i framtiden.
Men man kan inte förlita sig enbart på Region Gotlands goda vilja. De skolor som fortsätter krympa når förr eller senare en punkt där de inte kan fungera längre.
De som vill få större kontroll över framtiden för den lokala skolan bör kanske fundera över hur de kan ta över den. Även om det akuta hotet är avvärjt.
En sak hoppas jag dock är säker. Nästa gång skolpolitiker och förvaltning ser en anledning föreslå skolnedläggningar så kommer frågan att hanteras med större känsla för frågans betydelse och sprängkraft.