När nästan en fjärdedel av eleverna i årskurs nio inte uppnår målen för undervisningen torde det stå klart för alla att det inte beror på att dagens 15-åringar är obildbara. Det är skolan som har misslyckats.
Då och då uppmärksammas att andelen som saknar godkända betyg har antingen ökat eller minskat. Analysen är dock sällan särskilt djuplodande utan hamnar mest i politisk polemik att det är den förra eller nuvarande skolpolitiken som är orsaken.
När jag försöker hitta forskning om orsakerna till att elever inte når målen hittar jag en rapport från Skolverket från 2001. Det är inte helt osannolikt att rapportens slutsatser fortfarande gäller.
Den visar på att det framför allt är relationen mellan lärare och elev som påverkar. Inte så mycket så kallade systemrelaterade faktorer som betygssystem eller styrdokument.
Från förvaltningschefer och rektorer talas det om sociala omständigheter, inlärningssvårigheter, föräldrarnas utbildningsnivå och bristande motivation.
Eleverna vittnar om att de inte anser att de fått löpande information om vilka krav som har ställts för att nå målen och hur de ligger till i förhållande till dessa.
Skolverket såg också en tendens att lärare och skolledare har litat till att eventuellt problem eller svårigheter ska lösa sig med tiden medan föräldrar vittnar om att de anser att skolan väntat allt för länge med att ge stöd. När man väl satte in åtgärder har eleven för kort tid på sig att komma igen.
Rapporten är som sagt över tio år gammal men själva orsakssambanden och mekanismerna gäller nog än i dag.
Skola och utbildning ser ut att bli en stor fråga inför valet nästa år. Flera partier profilerar sig i den viktiga frågan och det är naturligtvis välgörande.
Här finns en stor spännvidd mellan dem som vill ha tidiga betyg (Moderaterna) till dem som vill lösa problemet med att helt enkelt ta bort betygen i grundskolan (Vänsterpartiet).
Som jag skrivit tidigare borde man fokusera mindre på att ändra på betygssystemen och mer på själva undervisningen.
Eftersom lärarna är nyckeln till elevens möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen måste de också få förutsättningarna. Lärare som regelmässigt undervärderar elevers förmåga att ta till sig kunskap utifrån familjens sociala status borde inte få vara lärare. De fanns i Skolverkets rapport från 2001 och de finns med all säkerhet även nu.
Likaväl som en pressad och stressad arbetsmiljö kan göra de mest lysande pedagoger till dåliga lärare.
Hur som helst är det varken värdigt eller rimligt att nästan 25 procent av eleverna går ut nian utan godkända betyg.