EU-kommissionen presenterar årligen rekommendationer för sina medlemsländer, där problem identifieras och lösningar presenteras för att förbättra situationen för landet men följaktligen även för hela unionen i stort. Det är lite som ett årligt utvecklingssamtal med medlemsländerna, där den förda politiken utvärderas.
Sverige fick bland annat beröm för sina goda offentliga finanser där vi är ett av de länder som presterar bäst.
Föga förvånande riktades svidande kritik mot den svenska skolan, detta med anledning av resultatet i den senaste Pisa-mätningen. Sveriges resultat var allt annat än hoppfullt vilket i synnerhet gällde elevernas matematikkunskaper. Det är ett faktum som naturligtvis även riskerar att få stora konsekvenser för den svenska ekonomin på sikt.
Den rödgröna oppositionen gjorde naturligtvis vad den förmådde för att bevisa att problemen med den svenska skolan beror på den borgerliga regeringens olika satsningar – som om problemet vore nytt. Bland annat riktade Socialdemokraternas utbildningspolitiske talesperson, Ibrahim Baylan, kritik mot det nya betygssystem som införts av utbildningsminister Jan Björklund (Fp). Han krävde en översyn, något regeringen har planerat till 2015, när det väl finns något att utvärdera.
Denna typ av kritik riktad mot detaljer i regeringens skolpolitik är talande för dagens oppositionspolitik. Den situation som präglar dagens svenska skola kan snarare härledas till flera beslut som fattas av socialdemokratiska regeringar och som förvärrats tack vare kommunaliseringen under Göran Persson (S). Sådana radikala förändringar som de dessa regeringar har genomfört går visserligen snabbt att genomföra, men deras konsekvenser kan ta väldigt lång tid att återställa.
Till skillnad från de politiska meningsmotståndarna berömmer dock EU-kommissionen den svenska skolpolitiken och menar att regeringen har gjort viktiga satsningar i rätt riktning. Den menar dock att det krävs mer radikala förändringar för att problemen ska kunna lösas tillräckligt snabbt.
En av de faktorer som identifieras som en stor svårighet att hantera för den svenska skolan är den stora invandringen. Denna växande grupp är i betydligt högre utsträckning fast i ungdomsarbetslöshet och med sämre skolresultat, varför det är viktigt att göra riktade insatser mot just dessa elever.
Att göra riktade insatser kan visserligen vara befogat, men situationen är så pass allvarlig att hela skolan behöver ett lyft. En återgång till en socialdemokratisk flumskola med direkt inflytande från såväl Miljöpartiet som Vänsterpartiet vore tveklöst att rasera det som regeringen har genomfört under åtta år.
Skolreformer tar tid och man måste ha tålamod för att se resultaten. Tidigare socialistiska skolexperiment har redan levererat en skola med allt sämre resultat, det vore minst sagt dumdristigt att prova det igen. Inte bara för att vi då snart får mer EU-kritik för skolan liksom en raserad ekonomi utan mest för elevernas och deras bildnings skull.