Krav på räddningsaktioner för att rädda Saab hördes över hela landet och visst är fordonsindustrin av avgörande betydelse för Sverige. Men det är andra branscher också.
Än så länge hörs inga uppror om insatser för att rädda en bransch som berör över 200 000 direkt sysselsatta och varenda svensk som använder dess produkter.
Jag pratar om maten.
Det är svårt att få exakta siffror på hur många som är sysselsatta, jag valde att räkna medlemmar i LRF (170 000) personer samt de 56 000 som är anställda inom Livsmedelsföretagen. Det finns självklart fler berörda men för att få ett hum om omfattningen räknade jag dessa två.
LRF:s medlemmar driver tillsammans 90 000 företag och de gröna näringarna står för 8 procent av Sveriges BNP.
Livsmedelsföretagen är Sveriges fjärde största industrigren och omsätter 170 miljarder i 3 000 företag där var fjärde anställd jobbar i ett företag som går med förlust.
Ny statistik framtagen av Livsmedelsföretagen visar att julbordet 2012 kostar cirka hälften mot vad det gjorde för 30 år sedan. Priserna på skinka, prinskorv och julmust har gått ned mellan 49 och 66 procent sedan 1982 jämfört med konsumentprisindex, KPI.
Att maten är billig är bra för konsumenterna och detta är med stor sannolikhet förklaringen till att inga uppror står att finna. Förutom till jul när svenskarna förundrat konstaterar att det bara kommer att finnas dansk, tysk eller irländsk skinka i butikerna.
Men när man alla andra dagar om året väljer att köpa utländskt kött så måste priset någonstans betalas. I dag håller importen av mat att bli större än det som produceras inom landet.
Svenskarna gör sig alltså beroende av andra länder för att klara sin matförsörjning. Kanske är det just denna faktor som kommer att leda till att någon i maktställning börjar fundera på hur vi skulle klara oss om vi, av någon anledning, skulle tvingas att försörja oss själva, inom landets gränser.
Så här års brukar också listorna på gårdsstödet från EU publiceras i medier. ”Miljonregn över bönder” brukar det heta.
Visst kan man låta bli att söka stödet men EU:s jordbrukspolitik kan man inte välja bort lika lite som svensk lagstiftning. Varför ska man då välja bort det ekonomiska system som är förknippat med dessa regler?
Men kanske är det bilden av ett svenskt jordbruk som försörjs via stöd från EU som gör att konsumenten i butiken inte tror att det spelar så stor roll att man väljer den danska fläskfilén som kostar hälften mot den svenska.
Men det faktum att andelen av vår disponibla inkomst som läggs på mat har sjunkit från 20 procent (1982) till 12 (2011) borde stämma till eftertanke. Någonstans finns den som betalar mellanskillnaden.