LEDARE
Säga vad man vill om årets valrörelse men sällan har skillnaderna mellan de olika partierna varit tydligare. Det talas om blockpolitikens utplåning trots att det är just skiljelinjen mellan blocken som är den mest framträdande. Därför borde det inte vara svårt att välja vilken sida man vill rösta på.
Det första man bör fråga sig är vad man tror är det bästa för samhället, en välfärd som ska finansieras av höga skatter och ska fredas från näringslivets vinstkrav, eller en välfärd som man tror stärks genom konkurrens och att öppna för entreprenörsanda.
Det finns andra skillnader men denna är den klart största vattendelaren och den fråga som alla övriga frågor nånstans tar sitt avstamp från.
Synen på skattepengar är intressant. För en del är skattepengar pengar som uppstår i staten och som sedan ska fördelas. För andra är skattepengar medborgarnas pengar. När man sänker en skatt betyder det inte att det är staten som betalar detta, utan att medborgaren får behålla mer av sin lön.
Det finns en bred samsyn kring det svenska skatte- och välfärdssystemet, vad än partierna försöker banka varandra i huvudet med. Men om vi inte gör något alls kommer dessa system att kräva skattehöjningar på långt över 10 kronor inom en inte alltför avlägsen framtid. Ska vi då låtsas att det inte finns någon ko på isen och att det bara är att höja skatten så löser sig allt?
Med det resonemanget skulle det bästa vara att staten tar alla pengar direkt och delar ut det som blir kvar till medborgarna att leva på.
Näringslivet ska inte leva genom statens försorg, det ska bära sig självt. Däremot får inte villkor och förutsättningar, satta av staten, sätta käppar i hjulen. Regler och begränsningar ska finnas av en anledning, de som inte sköter sig ska hållas efter och betala, men alla ska inte behandlas som potentiella fifflare för att det teoretiskt sett går att fiffla.
Även här går en skiljelinje mellan blocken.
Det parti som förut fanns som ett obundet parti i mitten, Miljöpartiet, har sedan länge kilat sig ordentligt fast i vänsterblocket. De senaste dagarna tog också den väldigt långa smekmånaden slut och MP började granskas som ett vanligt politiskt parti. Detta föranledde att partiets stora grej, 10 000 kronor mer i lärarlöner, visade sig i verkligheten betyda 2 000. Taskigt att ställa såna tuffa frågor tyckte någon.
Partiet som de flesta verkar ha gett upp en kritisk granskning av är Sverigedemokraterna. Trots att deras företrädare titt som tätt avslöjas med rasistiska och islamofobiska uttalanden samt en häpnadsväckande brist på allmänbildning och till och med de egna politiska förslagen, blir det inga rubriker längre. Ingen förväntar sig något annat.
Sajten "Inte rasist, men..." håller granskningen vid liv och avslöjar den ene efter den andre men ändå verkar en tämligen stor andel av väljarna anse att Sverige styrs bäst av personer som inte har en aning.