KRÖNIKA
Vi har levt så länge med alla våra demokratiska förmåner att vi tar dem för givna. Och med tiden verkar det som om somliga saker liksom tänjs ut och vi förväntar oss så gott som gränslös frihet utifrån dessa förmåner.
Till exempel har yttrandefriheten av somliga tolkats om som att det är en mänsklig rättighet att bli publicerad. Därför ropas det ”censur!” om denna upplevda rättighet kränks, till exempel genom att en insändare inte publiceras eller ett inlägg i kommentarsfälten tas bort.
För den tidning du nu håller i handen eller läser på en skärm, finns det en person som är ansvarig. En enda person som är juridiskt ansvarig för allt som står i den. Även det jag skriver här och det som går att läsa i annonser, insändare och föreningsnotiser.
Därför är det också den som är ansvarig utgivare som sätter nivån och tar de publicistiska besluten. Detta utifrån de publicistiska regler som gäller, både formellt och informellt. Här har varje tidning sina egna regler anpassade efter den egna tidningen.
En grundregel för alla tidningar är dock den att tidningens politiska ställningstagande görs på ledarsidan (sidorna i GT:s fall). Allt annat redaktionellt innehåll som görs på tidningens uppdrag, genom anställda eller frilansare, är politiskt obundet.
Den senaste tiden har GT:s krönikör Jenny Persson tagit partipolitisk ställning i sina krönikor. Något hon inte har tidningens mandat att göra. Detta är självklart extra känsligt ett valår.
En debatt kring vad som är politiskt och inte pågår också i kommentarerna till Jenny Perssons krönika på Helagotland. Där blandas begreppen hej vilt och det påstås att politiska frågor är bannlysta från krönikor i GT. Det är nog ganska svårt att skriva sådana utan att komma in på något som kan sägas vara politiskt och det är ju inte heller det som det är fråga om. Det handlar om att inte ta ställning och oombedd använda sitt utrymme för politiskt agiterande. Vill man göra det som skribent får man helt enkelt söka jobb på, i detta fall, Gotlands Folkblads ledarsida.
Partiernas listor till höstens val är nu klara och valplattformar och vallöften fastställs för fullt. Vad som blir valets stora vattendelare på Gotland är ännu skrivet i stjärnorna.
Lika lite vet vi, fortfarande efter alla år, om vilken politik uppstickaren Sverigedemokraterna har för Gotland. Varje gång sakpolitik har efterlysts har partiets hittills ende officielle företrädare Hannes Müller, avfärdat det som illvillig hetsjakt av öns medier.
Det är nog klokt att så länge som möjligt vara tyst om partiets faktiska politik, det är ju lite svårt att driva massinvandringsfrågan på Gotland, men nog är det märkligt att ett politiskt parti inte haft en enda åsikt i lokalpolitiken under alla år det funnits?
På måndag är det regionfullmäktige och av tradition bjuds allmänheten in att ställa frågor kring regionens årsredovisning. Det brukar inte vara någon som tar den chansen och det är väl inte så svårt att förstå varför. Det är verkligen dags att modernisera dialogen mellan regionen och medborgarna.
Trevlig helg!