Kriminalvården ligger i startgroparna till en läsplattesatsning på 3,1 miljoner kronor. Läsplattor ska delas ut till intagna på landets häkten, och satsningen beskrivs i DN (25/7) som en del i ett större projekt att datorisera både häktades och fängelsekunders vardag.Visserligen är det försvinnande lite pengar i Kriminalvårdens budget på närmare åtta miljarder, men det är fortfarande pengar – någon annans pengar. Det är viktigt att myndigheten reflekterar över det. Läsplattorna i häktena ska göra det lättare att delge de häktade sina förundersökningar, och det kan vara försvarbart.
Däremot är Kriminalvårdens större projekt, att datorisera fängelsekundernas vardag, djupt problematiskt. Dess uttalade huvudmål är att genom rehabilitering minska antalet återfall i en kriminell livsstil. Visserligen kan tillgång till elektronik i fängelset underlätta återvändandet till samhället för en livstidsfånge, och i sådana fall vara meningsfull. För fångar som redan har datorvana utgör dock tillgång till datorer ingen rehabilitering, utan en bekvämlighet. Självklart bör fängelser erbjuda en sund miljö med god hygien, effektiv sjukvård, bra mat med mera, men egna datorer riskerar att göra fängelselivet så komfortabelt att dess dekouragerande effekt tunnas ut. Vill Kriminalvården minska antalet återfall till kriminalitet får inte fängelserna bli alltför bekväma. Vad gäller satsningen på läsplattor i häktet, så är 3,1 miljoner en droppe i havet i förhållande till Kriminalvårdens totala budget.
Ändå måste man fråga sig hur genomtänkt den egentligen är; det är trots allt skattebetalares pengar som spenderas på dyr elektronik (Kriminalvårdens läsplattor kostar 7500 kr per styck). Att häktade endast är frihetsberövade utan att något brott har bevisats är en omständighet som gör satsningen möjlig att rättfärdiga. Att läsplattor används vid delgivning av förundersökningar är ett tekniskt framsteg som ersätter stora volymer papper. Kriminalvårdens vision om datorer åt alla fängelsekunder är däremot oacceptabel. Skattebetalare som har svårt att bekosta egna datorer skulle tvingas betala för dömda brottslingars. Det ger uttryck för en minst sagt nonchalant syn på skattemedel.Brottslingar ska bestraffas och vanliga människor belönas för sitt jobb.
Kriminalvårdens vision innebär det motsatta. Enligt myndighetens beräkningar skulle det kosta mellan 45 och 46 miljoner kronor av andras pengar att tillhandahålla alla fångar en egen dator. Det är inte försvarbart. Användandet av allmänna medel måste kunna rättfärdigas ner till minsta krona. Det är något statliga myndigheter är skyldiga skattebetalarna. Kriminalvården måste dra en gräns för sin datoriseringsvision, och den gränsen bör dras vid läsplattor på häkten.