Skepp kommer lastat: Men med vad?
Mavi Marmara. Ett av skeppen som avseglade från Turkiet på väg till Gaza.Foto: Scanpix
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ingripandet skedde på internationellt vatten, ett brott mot folkrätten. Det är inte första gången Israel, med sin obetydliga yta, tagit sig rätten att agera preventivt utanför landets gränser.
I Israel ifrågasätts överhetens kompetens, när soldater försattes i en situation där eldgivning bedömdes vara enda sättet att skydda mot våld.
Människor kan faktiskt dödas av annat än skjutvapen.
Israel vill också veta vem som bär ansvaret för att en förutsägbar utmaning mot Israels anseende slutade så illa.
Men enighet verkar råda om inställningen till Ship to Gaza. Från höger och vänster i den brett sammansatta regeringen kallas Ship to Gaza en "hatets och våldets provokation till stöd för terrororganisationen Hamas" och ett led i en långvarig strävan att beröva Israel rätten att existera.
Israel är en del av svensk politik, denna gång också på så sätt att högprofilerade svenska personligheter deltagit. Låt oss hoppas att deras innersta syfte är gott. Vi ser ju att läget i Gaza är ohållbart.
Men det sorgliga faktum är att Ship to Gaza stärkt de krafter aktivisterna säger sig vara emot, på båda sidor. Syftet motverkas, ungefär som Sverige, EU och FN ser på Israels åtgärder mot Gaza, ursprungligen avsedda att få loss en kidnappad israelisk soldat.
Hamas, som styr Gaza sedan 2007, utropade i förväg seger, oavsett om konvojen kom fram eller stoppades.
Från regimen i Teheran till Vänsterpartiet i Sverige frustas det över att Israel nu visar sitt "rätta ansikte".
På sin plats att tala om "Satans mördare", tycker Lars Ohly. Det var en gång Olof Palmes ord om diktaturen i Spanien - på den tid då Ohlys parti vurmade diktaturer av annat slag.
Israel fick i fjol en ny regering, präglad, av misslyckandet med att få fred genom reträtter, från Libanon år 2000 och från Gazaremsan 2005. Den sorts vänster som trott på äkta försoning med araberna var nästan utplånad. Stämningen är nu att det handlar om manövrer för överlevnad. I debatten härom har blockaden av Gaza ifrågasatts.
Men Israel ser i sina lokala fienders uppträdande ingen anledning att sänka garden.
Stora förhoppningar knöts i fjol till att den nya Obama-administrationen skulle följa upp företrädaren Bushs ökade amerikanska engagemang för fred mellan Israel och araberna. Men Obama har inte kunnat leverera. Och Ship to Gaza gör nu, omedelbart, ont värre. Men kanske det är vad som behövs, för att få dem att reagera som vill både judar och araber väl.