Det var en gång en man. En man som var både partiledare och statsminister. En man vars internationella arbete blivit legendariskt. Han stred för alla folks frihet - hela världens fred. Men framförallt stred han mot kapitalismen och dess egoistiska idéer. Denne man förutspådde i partiledardebatten 1982 hur borgerlighetens Sverige skulle se ut.
Han sa såhär: ”När jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare, där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare, där de starka kan ta för sig och de svaga får ta skeden i vacker hand.”. Han hette Olof Palme.
Så är det idag
Som situationen är i dagens Sverige, med alla skattesänkningar som den borgerliga regeringen genomfört hit och dit, så finns det inget som stämmer mer överens med det som Olof Palme sa. För det är ju precis så det är idag.
När de rika slipper betala så mycket skatt finns inte lika mycket pengar kvar till välfärden. Man bryr sig mindre om andra och ser bara till sig själv. De välbärgade ”starka” kan göra nästan vad de vill, ta för sig, medan de fattiga ”svaga” får göra det bästa av det, ta skeden i vacker hand. Problemet ligger ju i att borgerligheten ökar klyftorna mellan människor, massarbetslöshet bland unga och vuxna ökar och sociala tryggheter som A-kassa och sjukpenning slås sönder.
Den svenska modellen och hela vårt välfärdssamhälle tog 100 år att bygga upp och utveckla. ”Alliansen” rev ner det på sex år. Och mer blir det…
Tänker man på det här med skattesänkningarna ett steg längre, då upptäcker man ganska snart att de främst är till för en liten grupp människor. Rika och mäktiga.
Får ta smällarna
För eftersom inte alla lever i gräddfilen så är ju ändå den största massan av svenska folket medelklass-Svenssons med två inkomster och med villa, vovve och Volvo.
Och denna medelklass får vara med och ta smällarna av skattesänkningarna när mindre skattepengar betalas in så att sjukvård, skolor och äldreboenden får mindre resurser.
Samtidigt duggar varslen tätt i Sverige och flera tvingas ut i arbetslöshet. Och då är ju den önskvärda tanken att det ska finnas ett gott skyddsnät, en fullgod A-kassa, att landa mot.
Men, ack nej. Då är denna trygghetens arbetslöshetsförsäkring historiskt låg och man tvingas skära ner i sitt dagliga liv för att få korvörena att precis gå ihop så att man klarar sig. Men inte mycket mer.
Allt detta för vadå? Att tio procent av de allra rikaste i landet ska tjäna lika mycket på en månad, som 80 procent av den resterande svenska befolkningen gör? Det är för mig fullkomligt oacceptabelt.
Rättvis skatt
Varför ska inte de som kan betala mer skatt göra det? Vad ska de göra med alla pengar? Växla dem till mynt och bygga torn som man gjorde som treåring fast med träklossar? Det handlar om ifall vi ska tillåta att fattigdomen breder ut sig eller inte. Så må maktskifte råda i riksdagen och låt dem som kan betala mer göra det för allas vår bättre framtid.