Det må ha varit en budgetdebatt, men det verkade inte vara många som budgeterade sin talartid. Alla positioner är redan intagna, omröstningen är en formalitet och ändå lyckas man inleda debatten om den tredje punkten i föredragningslistan (Strategisk plan och budget 2014-2018) strax efter klockan 13 och avsluta den vid 16.30.
Missförstå mig inte. Jag tycker inte att en fullmäktigedebatt behöver vara slöseri med tid. Tvärt om tycker jag ibland att det debatteras för lite. Men det kan, periodvis, bli en smula prövande för åhöraren när det som kallas debatt mer övergår i långa redogörelser.
Debattens första skratt kom tyvärr först i det femte inlägget. Och jag är ärligt talat osäker på om det var någon mer än jag som undslapp sig ett kort, förvånat och ofrivilligt fniss.
Det var när Brittis Benzler (V) hävdade att om det visar sig att den rödgröna skattehöjningen inte behövs, ja då är det bara att sänka skatten igen. Och avslutade med att det faktiskt är mycket lättare att sänka skatten än att höjda den.
Det är naturligtvis dålig stil att skratta åt debattörer. Är det något jag avskyr så är det när en partisk publik försöker göra ner en debattör genom demonstrativa och glädjelösa utskrattningar.
Men till mitt försvar så var någon sådan demonstration inte alls avsikten, jag fann mig snabbt och jag tror inte att någon, utom möjligen mina allra närmaste grannar i publiken, ens hann märka något.
Och jag tycker nog också att jag måste ursäktas för att jag överraskades av den ofrivilliga komiken i Brittis Benzlers argumentation. Det är ju till att börja med svårt att föreställa sig de omständigheter under vilka hon och hennes partikamrater skulle kunna tänka sig en skattesänkning. Och att det skulle vara lätt att sänka skatten i en verksamhet, där kraven och de behjärtansvärda behoven är utan slut och där man snabbt tar nya resurser i anspråk, det är det väl ingen som tror?
Skattehöjningar har negativa effekter som de rödgröna bagatelliserar. Jag vet inte hur många jag hörde i gårdagens debatt, som vittnade om att de inte tror på att skattenivån exempelvis kan påverka var medborgare bosätter sig. De väljer att blunda för uppenbara samband, eftersom det inte stämmer med deras egna värderingar.
Inledningsanförandet från regionstyrelsens ordförande Åke Svensson tog sin utgångspunkt i en ny Sifo-undersökning som visar på en utbredd positiv inställning till Gotland. Men strax intog han än mer defensiv attityd och det utvecklade sig till ett försvarstal för skattehöjningen i synnerhet och den rödgröna majoritetens gärning i allmänhet.
Då är det lätt att tankar och blick börjar vandra. Fullmäktiges möteslokal har ju en lång glasvägg som man åtminstone andligen kan fly ut genom. Tyvärr till en parkering och en rad buskar som så här års har djupt bruna löv.
Debattens hjärtligaste skratt kom för övrigt när Åke Svensson råkade rösta fel i budgetdebattens avslutande votering. Men det var ju ändå ett misstag som det var jämförelsevis lätt att rätta till.