Skållade i Sagolandet
Foto: Yves Logghe
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är skillnad på människor och djur. Det är därför vi tillåter oss att äta grisar. Men för nästan alla är det också uppenbart onödig grymhet mot djur är ett omänskligt beteende. Om ett barn exempelvis plågar djur så är det en allvarlig varningssignal om att något inte står rätt till.
Vad ska man då säga om slakterier där man sparar bort personalen som ska kontrollera att bedövade grisar också töms på blod, så att de inte riskerar att skållas levande? Ett modernt slakteri är en fabriksanläggning. Nästan all slakt i Sverige koncentreras till ganska få platser. Det är effektivt. Men är det så vi vill ha det? Men döden på ett stort slakteri kanske är en logisk slutpunkt på en storskalig djurhållning.
Det som först väckte mina funderingar kring djurfabrikerna var Jan Troells film Sagolandet (1988). Ett av inslagen i denna dokumentära berättelse handlade om inhyrda japanska experter som satt på en jätteanläggning i Skåne. Där gjorde vad de kunde bättre än några andra. De sorterade kycklingar. Gula dunbollar vändes upp och ner och granskades ingående innan de flippades iväg åt rätt håll. Hönorna på ena löpande bandet, på väg mot ett liv som äggkläckningsmaskiner. Tupparna på andra bandet, på väg mot en snabb död bland de roterande knivarna i en kvarn.
Det blev oerhört bisarrt.
Jag hoppas att utvecklingen i Sverige är på väg bort från jätteslakterierna. Bort från att exempelvis kött säljs som anonym stapelvara av ett jätteföretag. Jag hoppas på fler gårdsslakterier. Jag hoppas på ökade möjligheter att köpa kött och ägg från namngivna gårdar som står för sin vara och hur den har producerats. Hur djuren har levt. Och hur de har dött.
Jag tror i längden inte alls på lanseringen av "Svenskt kött" som premiummärke och kvalitetsbeteckning. Och det har ju också visat sig att även om butikerna kan ta ut lite mer för svenska varor, så innebär inte det att de svenska bönderna får bättre betalt än konkurrenter i andra länder.