"Sverige behöver en regering som står upp för arbetande människors hopp, värderingar och intressen".
Meningen är hämtad ur Socialdemokraternas "affärsplan" som ingår i partiets budgetmotion som presenteras inom kort.
Först tänker jag att de kanske skojar. Att de vill använda Moderat-retorik för att bevisa något. Sätta fingret på hur olika man kan se på politik och samhällsbyggnad. Men det kommer ingenting som visar att det handlar om ironi.
Eftersom Socialdemokraternas kritik mot arbetslinjen varit hård och konsekvent: det är elakt och fel att "belöna" dem som arbetar, blir jag förvirrad när Socialdemokraterna nu hävdar det motsatta: att regeringen inte tillräckligt står upp för arbetande människors och deras hopp, värderingar och intressen.
Satsningarna på utbildning i affärsplanen tycker jag är helt riktiga och här finns väl marginella skillnader mellan alliansens och de rödgrönas ambitioner men nog har alla samma mål?
Har blocken blivit så lika att man behöver ta varandras roller för att byta väljare mellan sig?
Socialdemokraterna skriver i affärsplanen att det är åt skogen med den ettåriga gymnasieutbildningen som "utbildar ungdomar rakt ut i arbetslöshet". Och det är klart att om man jämför med ungdomar som fullföljer ett treårigt gymnasieprogram med godkända betyg så är det ju tokigt. Men bakgrunden är att tonåringar hoppar av för att de inte orkar/klarar av studierna.
Det finns trots allt många som inte klarar ytterligare tre år i skolbänken efter nian. Om alla ska tvingas/förutsättas gå ett treårigt gymnasieprogram vore en logisk konsekvens att göra även gymnasieskolan obligatorisk.
Det har talats mycket om Centerpartiets nedåtgående kurva i opinionen och att partiet förlitat sig för mycket på pr-byråer och taktiskt tänkande. Något som jag också reflekterat över på denna sida.
Helt klart är att Centerpartiet inte är ensamt om ängsligheten när det gäller att bygga sitt varumärke. Av reaktionerna i sociala medier under gårdagen att döma är inte begreppet "affärsplan" något som landade mjukt i s-rörelsen.
Varför i hela friden kalla ett politiskt program för affärsplan? Vad vill man åstadkomma mer än uppmärksamhet och provokation?
Jag tror att vi är ganska många som är genomtrötta på uttänkta pr-strategier som partierna tror ska attrahera oss väljare. Vi är ännu tröttare på politiker som alltid svarar i färdigformulerade meningar och som i hårda ordalag kritiserar åtgärder som är i stort sett identiska med sånt de själva stått bakom, men kallat något annat. Som alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder som får olika namn men har i stort sett lika innehåll oavsett politisk majoritet.
Det ska bli mycket intressant att se hur opinionen rör sig när Socialdemokraterna nu verkar vilja ta över Moderaternas begrepp och utrymme på den politiska spelplanen.