Barn- och utbildningsförvaltningens förslag till nedläggningar och omorganisation i skolan har väckt häftiga protester, vilket är helt begripligt. Andra förändringar är mer smygande, men kan likafullt vara väldigt omvälvande i människors vardag.
Vi kallar dem för dagmammor. Enligt kanslisvenskan är de dock "dagbarnvårdare". Kanske döptes de om för att få en könsneutral titel.
Omdöpningen till trots är de en utrotningshotad art. Både regeringen och (de flesta) kommunerna försöker styra över verksamheten mot fullfjädrade förskolor, istället för dagmammor/dagbarnvårdare som tar hand om upp till sex barn i sitt eget hem.
Antalet dagbarnvårdare har minskat drastiskt över lång tid. I slutet av 80-talet tog dåtidens dagmammor hand om 170 000 barn. Enligt den senast uppskattningen rör det sig i dag om 22 000 barn.
Det är en utveckling som beskurit föräldrarnas valmöjligheter. Det finns många skäl till att man kanske skulle föredra en dagbarnvårdare framför en förskola. Man kanske vill att barnet ska vistas i en hemmiljö och inte i en skolmiljö. Miljön är lugnare och tryggare i mindre barngrupper. Andra kanske litar mer på det personliga ansvaret hos en person de känner, än det kollektiva ansvaret på en förskola. Dagbarnvårdare kan vidare bedriva sin verksamhet med större flexibilitet än en institution kan. Och det kan naturligtvis, speciellt på landsbygden, handla om ren geografi. Dagbarnvårdaren kan ligga bättre till. För att ta några exempel.
Men är det inte ineffektivt och dyrt med dagbarnvårdare? Tvärt om. Enligt kommun- och landstingsdatabasen är den årliga kostnaden för ett barn ett år hos en dagbarnvårdare 95 400 kronor. Samma kostnad i en förskola är 118 846 kronor. Och kostnaden i Gotlands förskolor är betydligt högre än riksgenomsnittet.
Ändå fortsätter Region Gotland att styra utvecklingen så att dagbarnvårdarna försvinner. I Väskinde exempelvis går en av de tre samverkande dagbarnvårdarna snart i pension. I samband med detta vill man avskaffa dagbarnvårdarna och inkorporera dem (och barnen) i förskolan.
Har man budgeterat för den merkostnad på flera hundra tusen det kommer att medföra? Antagligen inte. Men skolnedläggningar till trots, ibland finns det pengar.
Barnens föräldrar protesterar. De har ju valt den omsorg som de tror passar för deras barn och uppskattar inte när Region Gotland vill upphäva det valet.
För över ett halvår sedan skrev de brev till en av de ansvariga tjänstemännen och till barn- och utbildningsnämndens ordförande Brittis Benzler. Än har de inte fått något svar. Än vet de inte om barnen har en möjlighet att stanna hos sina dagmammor.
Nu genomförs speciella dialogmöten om skolans framtid. Hur vore det med lite dialog med medborgarna även i andra frågor?