Ska någon behöva dö?

Politik2011-04-02 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Även om man inte gillar själva konceptet så finns det verksamhet som inte måste bedrivas på samma ort där kunderna finns.

Men det finns också en hel del verksamhet som är klart olämplig att förlägga på annan ort.

Det som Thomas Wickman med familj i Västerhejde fick vara med om när dottern fick akuta krampanfall, som vi kunde läsa i gårdagens GT, borde inte få hända.

Det är inte första gången som människor i nöd på Gotland bemöts av total oförståelse när de försöker larma via SOS Alarm. Ska någon behöva dö innan man inser det horribla i systemet?

Hur många kronor sparar vi på att sätta trygget och säkerhet på spel?

Med dagens teknik borde det vara omöjligt att inte hitta en adress och skicka ambulans snabbt till rätt adress. Men detta förutsätter att rätt adress finns med i de gps-system som används.

Som förälder är det lätt att tänka sig in i Thomas Wickmans panik när han inser att den han pratar med via 112 inte har en susning om ens vilken länsväg man pratar om. I famnen har han en medvetslös dotter.

Till saken hör att det inte handlade om ett hus längs ner i någon kvia utan ett hus mitt inne i Västerhejde, precis vid stora vägen.

Nu finns förslag att även flytta Sjukvårdsrådgivningen till fastlandet. Ännu en lokal trygghet försvinner i så fall från Gotland. För att få medicinska råd behöver man inte lokalkännedom men tillgängligheten försämras ju dramatiskt om man ska dela med något annat landsting. Dessutom finns här många gamla som pratar ganska "flatt" och där man riskerar att inte bli förstådd. Allvarliga sjuktillstånd kan missas för att man helt enkelt inte förstår varandra.

Var och en är kanske inte dessa försämringar så allvarliga men tillsammans leder det till att tryggheten, tillförlitligheten och tillgängligheten blir drastiskt försämrad.

Varför inte bygga upp en samordningsfunktion med Sjukvårdsrådgivningen, räddningstjänsten, ambulansverksamheten (både på land och i luften) och SOS Alarm. Allt var inte bättre förr men i just detta fall fanns en bra fungerande samordning som stärkte tryggheten för gotlänningarna i akuta situationer. Att använda sig av varandras resurser och behov borde vara långt mer effektivt, både gällande säkerhet och ekonomi.

Vårt läge gör oss sårbara eftersom vi med litet befolkningsunderlag ska kunna bära våra egna kostnader för sjukvård, räddningstjänst och ambulansverksamhet. Antalet ambulanser har minskat och centraliserats till Visby.

Nu ska SOS-alarmhanteringen åter flyttas till ny operatör. De flesta verkar överens om att det kommer att bli bättre när SOS Stockholm tar över. Problematiken i det som hände Thomas Wickmans och hans familj löses däremot inte av att man byter till en annan operatör utan lokalkännedom.

Eva Bofride